lördag 29 januari 2011

Mjukstart

Idag har jag mjukstartat min tid borta från C. I 4 timmar har jag varit iväg på stan alldeles själv. Det är den längsta tiden som jag någonsin varit borta dagtid när Anders tagit hand om henne. Är det absurt? Den sista timmen fick jag nästan stålsätta mig för att inte åka hem men det kändes viktigt att hålla mig borta.
Hann spendera onödigt mycket pengar på kläder, smink och skor under tiden. Tog en underbart stillsam lunch i hamnen, drack chailatte, läste DV och kände mig allmänt fri. Vandrade långsamt på gatorna och lät solen leta sig in i mina ögonbottnar. Det var nästan nödvändigt för mig att komma bort en stund inser jag i efterhand. Det krävs inte så mycket för att känna livsandarna vakna till liv igen och man är tillbaka på banan. Just nu är jag det iallafall.

torsdag 27 januari 2011

Idag - jakt!

Idag måste jag verkligen försöka hitta någon kontorsplats att arbeta på den närmaste tiden! Det blev alldeles uppenbart igår när jag försökte skriva ett mail till min chef med lilla C runt benen. Det tog nästan en hel timme att formulera några få rader och jag blev avbruten i tankarna hela tiden. Ska tilläggas att både Anders och Claras ena bror var hemma vid det tillfället. Jag är inte värdig lön om min arbetskapacitet ska se ut på det viset.

onsdag 26 januari 2011

"Allt & inget"

- Allt och inget, säger jag ibland när Anders undrar vad jag sitter tänker på. Han ogillar det svaret. Jag tycker det är bra. Ibland har man ju så mycket saker att tänka på att det inte går att förklara på ett enkelt sätt. Tusen tankevirvlar som snurrar runt, de stannar till några sekunder i taget för att bearbetas lite mera innan de snurrar vidare. Innan jag skulle ha hunnit förklara en enda av alla de där tankarna har den redan snurrat bort för att ersättas av några nya. Inte ens lönt att börja förklara då resonerar jag och svarar "allt och inget". Och Anders suckar. Just nu är det ganska ofta allt och inget i mitt huvud.

måndag 24 januari 2011

Frågor & svar

- Varför dåligt med uppdateringar på bloggen? Sjukdomsepisoden med förkylningar och magsjuka som startade i julas har sänkt mig fullkomligt. Nattsömnen har varit skit och dagarna känts som evighetslånga träningspass. Är helt slut och blotta tanken på göra som inte är nödvändiga har fått gå bort. Snart tillbaka på plus/minus noll hoppas jag.
- Snart arbete? Om en vecka är det dags.
- Hur känns det? Vet inte riktigt.
- Är jag laddad? Har inte funnits någon möjlighet att ladda.
- Kommer jag att hinna bli laddad? Gärna men hur?
- Har jag hittat något kontor? Nej.
- Har jag panik över det? En aning.
- Har jag Ågren inför arbetet? Kanske lite.
- Har jag prestationsångest? Utan tvekan.
- Har jag tanketrängsel? You bet.

fredag 14 januari 2011

Dålig framförhållning

Jag ska ju börja arbeta om ungefär två veckor och inför detta har vi fått ett litet problem, eller egentligen ganska stort. Jag arbetar en hel del hemifrån när jag inte är på resande fot eller inne på huvudkontoret i Köpenhamn. Att jag skulle kunna sitta ostört här hemma med lilla C i samma hus finns inte på kartan. Skulle klart ha fixat detta lite tidigare men har nog förträngt det hela. Nu letar jag då febrilt efter någon typ av kontorshotell där jag kan inhysa mig. Det löser sig säkert på något sätt men just nu känns det väldigt besvärande om jag inte skulle kunna optimera min arbetsinsats under de tre månader det gäller innan nästa lilla bebis förhoppningsvis tittar ut.

torsdag 6 januari 2011

Imorgon då?

Magsjuka och förkylning som avlöser varandra hos lilla familjen. Dålig aptit och nedrans skruttig nattsömn för alla. Året kunde ju börjat liiiite bättre. Varje kväll tänker jag att imorgon är det över och vi alla är "fit for fight" igen men hittills ingen sådan uppfylld önskan. Kanske imorgon....

tisdag 4 januari 2011

"Mamma Bilmek"

"Mamma Bilmek" var det ja. Jag kryddade nog lite väl där inser jag nu, men just då kändes det rätt;)
Det är lillejulafton och vi har packat bilen till bredden inför julfirande hos svärföräldrarna. En aning sena som vi har en tendens att bli var vi även denna snöande afton. Nåväl. A tog bil nr 1 och körde i förväg och jag skulle köra bil nr 2 med Clara, Claras syster och hennes pojkvän. Trodde vi. Bilen var stendöd. Inga host, inga tick, inga brum eller vilka ljud man nu önskar höra i ett läge som detta. Bara att tänka om. Anders bror fick komma och hämta oss och bilen packas ur och allt packas in på nytt, inte mer med det just då. Dagen efter däremot, på julafton kändes det som om vi verkligen behövde få igång bilen för att kunna köra ner till Lund. För att kunna koppla startkablarna från Anders bil puttades "dödbilen" ner från uppfarten, ut på gatan. Verkligen mitt i gatan. Där stod den, fortfarande lika tyst och olevande. Startkablarna hjälpte inte alls. Bara att putta tillbaka in på uppfarten då. Om det hade varit så enkelt. Automatväxellådan gick inte att lägga i neutralläge längre och bilen gick alltså inte att rubba någonstans. Där stod den då, mitt i vägen. Saker som dessa är inte Anders starka sida och han började bli irriterad och stressad. Jag höll på att montera ett kök till C som hon fått i julklapp och menade att det väl måste stå i instruktionsboken hur man gör om bilen dör och växellådan låser sig. Nej, det gör det inte hävdade A som var tvungen att dra iväg på ett ärende mitt i allt. Bilen lämnades kvar på gatan.
Jag byggde färdigt köket och tittade sen ut på vägen där bilen stod, högst olämpligt placerad. Uppenbart att vi inte kunde lämna den där när vi skulle iväg och fira jul. Grannarna hade fått köra ett helt annat håll för att komma fram, om de ens klarat av att parera bilen i snöhalkan vill säga.
Tog inte lång stund att hitta info på nätet om att det finns resetknappar på automatväxellådor, att man skulle lirka loss damasken runt spaken och använda en skruvmejsel för att kunna manövrera den igen. Så jag gjorde det, växeln kunde läggas i neutral och bilen kunde med lite möda puttas in på uppfarten igen. Häpp!
Så var det med det. "Mamma Bilmek" var att ta i men växellådan gick att justera och bilen kunde flyttas till slut åtminstone och det var inte tack vare mannen i huset.
Bilen är fortfarande kass och jag funderar nu på att köpa en ny.

Packat och klart

Ja, packat och klart var det inför mina första två jobbdagar på länge, men väskorna står kvar...
Tudelade känslor hade jag inför denna nypremiär men jag var redo. Mer än redo skulle man kanske kunna tycka. Ännu mer redo var dock min kropp på att ta emot ett ilsket litet magvirus som slog an hårt och brutalt på söndagkvällen. Kräkningar och magkramper gjorde således att jag fick tacka för mig redan innan jag kommit dit. Vilket nederlag... Känns riktigt ruttet att behöva backa ur och med facit i hand är jag genuint besviken på att jag missade den här konferensen. Hade nog sett fram emot det mer än jag trodde. Jag är nyfiken på vad som hänt på jobbfronten, men naturligtvis än mer nyfiken på vad som komma skall. 1 februari är det allvar och DÅ är jag tillbaka med full styrka. Här hemma slickar A och jag såren efter magsjuka och lilla C har lyckats bli förkyld och febrig. Troligtvis jag som smittat denna gång. Inte mycket mer att göra än att rida ut stormen. Hoppas den drar förbi snabbt, stormen, helst redan nu. Puh!

lördag 1 januari 2011

God start???

Vi började det nya året med en magsjuk fröken C... Första gången hon är riktigt magsjuk. Det blev således en natt med kräkningar var 20e minut mellan 01-05.30. Stackars liten. Ovanpå det kan man ju lägga min egen synnerligen envisa förkylning som hållit mig vaken mången stund de senaste 4 nätterna. Pigg är inte ordet för att beskriva tillståndet denna årets första dag. Kan ju bara bli bättre då, eller hur! Vi har iallafall packat oss ut på en promenad i den bitande blåsten och belönat oss med varm choklad efteråt. Lilla bus verkar vara på banan igen och nu hålls tummar att ingen annan blir smittad. Jag ska jobba för första gången på nästan ett och ett halvt år nu på måndag och det hade inte känts så kul att behöva sjukanmäla sig då. Visserligen ska jag bara arbeta i två dagar men ändå. Hur det känns att börja arbeta? Inte så bra faktiskt.