Signatur "eftersatt"

Det mesta är eftersatt i mitt liv just nu känns det som. Allt utom Clara skulle jag säga. All tid som jag har över efter arbete, nödvändigt matintag och med lite tur även sömn ägnar jag åt henne. För att jag prioriterar tiden med henne. Det innebär att allt annat kommer därefter. Det gäller mitt bloggande, mitt hem, mitt umgänge, min man, mina katter, mitt hår, min hud, min garderob, gravidmagen. Ja, ni fattar. Jag känner mig inte som världens hetaste just nu för jag hinner inte med. Magen växer så fogarna knakar bokstavligt talat. Jag har ont. Hade inga problem med det när jag väntade lilla C men nu gör det rejält ont. Barnmorskan säger att det kan avta kring vecka 32. Om 2 veckor alltså. Jag härdar ut och hoppas på det för jag har varken tid eller ork att ha ont. Jobbet rullar på fortare än jag kunde anat och resorna framöver kommer att vara mer frekventa och mer tidsödande än de vanligtvis är. Känns lite typiskt men inget jag kan göra något åt. Funderar faktiskt på att gå på föräldraledighet en vecka tidigare än jag tidigare hade planerat för att hinna samla lite kraft. Får se hur det blir.
En sak som jag faktiskt tagit tag i är min bil. Ny bil är beställd och kommer förhoppningsvis snart, mycket kul!!

Resandet & jag

Det är något med mig och mitt resande som inte är helt i fas just nu. Försenade flyg åt nästan alla håll, stopp på tågresor, köer på motorvägen och vansinnesfärder med bilen för att vinna tid. Äcklig flygplatsmat eller onyttigheter i farten som ett komplement, eller rättare sagt en följd av det hela. Stockholm, Köpenhamn och Ljungby denna veckan. Ser fram emot helgen, lite hemmaliv och vällagade måltider.

Stockholmsnatt

Såhär såg det ut utanför mitt hotellrumsfönster (!) igår morse. Jag var på jobbresa i Stockholm och mitt flyg hem ställdes in pga snöovädret. Vad som skulle ha blivit en 16-timmarsresa blev istället en 32-timmars... Första dagen jag skulle vara borta från Clara en hel dag utan att träffa henne vaken slutade efter många om och men med att jag fick sova ensam på ett hotellrum utan att egentligen kunna sova. Värdelöst. Clara och Anders hade det finfint men jag längtade hem så det gjorde ont i kroppen. Ringde hem och när jag hörde Clara säga "mamma, hem" hade jag inte långt kvar till gråten.
Det här var sannolikt vare sig första eller sista gången jag fastnade på en flygplats någonstans långt hemifrån och det får mig att fundera på om det är värt det.

18.58

Klockan 18.58.
18.58 la jag mig för natten i förrgår kväll och det var fullkomligt underbart. Inte för att jag kunde somna på studs men jag kunde ligga där i lugn och ro. C åkte på en vända magsjuka igen i helgen så nätterna har inneburit tork av både det ena och det andra... Hon var slut och jag likaså.
Imorgon väntar en maratondag. Dagsresa till Stockholm för möte. Uppstigning 04.30 och hemkomst ca 20.30. Första dagen sedan C föddes som jag inte kommer att få träffa henne när hon är vaken.
Hoppas det inte blir alltför många sådana här mötesdagar framöver för de suger musten ur en även när man inte är gravid... Mitt arbete är verkligen skit ur den aspekten.

Första dagen avklarad

Första arbetsdagen avklarad. Det har känts konstigt, tomt och kul på en och samma gång. Anspänningen inför vad som komma skulle gjorde att jag vaknade en gång i timmen under natten, vaknade och steg upp innan väckarklockan ringde. Körde iväg med bilen genom en mörk, fuktig morgondimma. Kändes tomt. Kvar hemma låg lilla C och Anders och sov. Kändes konstigt. 11 timmar senare fick jag äntligen komma tillbaka hem. Nu ska jag vila.