Det där med ögonfransarna

Jag började ju med ögonfransserum för nästan två månader sedan. Hur har det gått? Börjar med att skriva att det kommer bildbevis, men vet ni hur svårt det är att fota sitt eget öga utan att det ska se ut som ett rödsprängt grisöga? Inser i skrivande stund att det ju faktiskt kan vara så att ögonen ser ut så, som grisögon. Kul för mig... Nåja, till serumet. Det funkar, kanske inte så otroligt som jag trodde men det funkar. Fransarna är längre och mörkare, men jag har också tappat en del fransar den senaste veckan. Tappar fransar gör man ju alltid i omgångar och kanske är jag bara mer observant nu. Jag ger det en månad till och under den tiden ska jag på nytt försöka få till och publicera en grisögonbild.

Det fanns ett hus

För ett tag sedan skrev jag om ett hus. Jag har släppt det nu, fullkomligt och det är så skönt! Vi packade ihop oss i i bilen för några dagar sedan och körde förbi huset för att känna in oss. Det kändes helfel. Läget var fel, tomten var fel, orten var fel. Allt var fel kort sagt och det känns så otroligt bra. Jag vill inte bo i det huset längre. Kvar är väntan på förhandsprövning om bygglov på vårt alldeles egna, fina lilla hus istället. Det hade däremot inte varit fel.

Typ en "Dagens"

Jag bjuder ju inte på några "dagens outfit" här men idag gör jag nästan ett undantag. Det känns så hoppfullt och vårigt att jag tagit på mig blommig klänning idag. Toppat med Converse. Det är väl ett härligt tecken på att våren är här?
Influensan har äntligen lämnat oss. I olika utsträckning men vi anser oss nog friska nu. En pärs - jag lämnar det där.
Som alltid när våren börjar spira längtar jag efter uteserveringar, rosévin och span på stan.

Envis som synden

Det här influensaviruset är envist som synden. Just som man tror att man fått huvudet ovan vattenytan så drar det ner en i dyn igen. Fy katten!
Min sjukdomstid har slutligen fått mig att falla för Wordfeud. Sist av alla gissar jag, precis som med Facebook.

Last woman standing/stood

Fyra nere för räkning redan och nu känner jag febervärken ta över min kropp. Roligare helger kan man ha.

Tickande bomb?

Trodde vi klarat oss odrabbade igenom influensasäsongen, men icke då. Anders förste man ut och fler lär vi bli. Det finns något så fruktansvärt obehagligt med att gå och vänta på att bli sjuk. För sjuka blir vi, det är bara en tidsfråga. Bättre då att bara ta smällen direkt och få det överstökat. Hoppas flickorna kommer att klara den här pärsen bra. Har noterat hosta hos C idag vilket känns lite oroväckande, men å andra sidan är jag nog oerhört receptiv för symtom just nu.
"On the good side" har vi ju haft 16 grader och sol idag. Det är ju underbart!!

Utvecklingssamtal

När jag från första början hörde att man hade utvecklingssamtal redan i förskolan tyckte jag det verkade lite overkill, men nu förstår jag bättre. Klart man måste ha det! Idag är det dags för utvecklingssamtal med Clara och det känns både viktigt och angeläget.

Det finns ett hus...

Jag får ont i magen när jag tänker på det här. Det finns ett hus som legat ute till försäljning länge. Det är ett fantastiskt fint hus bara ett stenkast från havet. Det är stort, har många sovrum om än ett för lite men det hade gått att ordna. Jag har kikat på det här huset online hur många gånger som helst. Drömt att jag rörde mig där i köket, sovrummen och trädgården. Att barnen sprang runt och lekte i den miljön. Att jag handlade i lilla affären, att jag lämnade på ny förskola. Det har funnits ett problem. Huset ligger ännu längre norrut, längre bort från våra arbetsplatser, släkt och vänner. Inte orimligt långt bort men längre. Av den anledningen har jag förträngt det, försökt glömma. Tills häromveckan när jag hör att en bekant till Anders ska köpa MITT hus. Jag har så ont i magen av detta och mitt hjärta rusar när jag tänker på det. Vad betyder det här?! Har jag gjort mitt livs miss? Huset finns kvar på mäklarsidan men inte på Hemnet. Mår genuint kass när jag grubblar och vet inte riktigt hur jag ska hantera det hela. Skulle jag har haft den bollen som jag nu var sist på. Nu ringer det på dörren, UPS kommer med min nya ajFån. När inte ens en ny teknisk pryl lyfter mig är det allvarligt... Vad göra?!

Gillas

Hittar ni den här yoghurten i er butik så köp! Krämig med riktigt god kokossmak. Jag vet det låter skumt men är jättegott. Perfekt lyx till helgfrukosten eller varför inte till en härlig brunch. Visste ni hur brunch konceptet uppkom? Om inte så läs HÄR

Den här går på repeat i mitt huvud just nu

Jag - Ett köttsår

Clara ska sova borta inatt, hos mormor och morfar. Skulle tippa att det är fjärde eller femte gången någonsin. Det har inte varit några problem förut och jag vet att hon kommer ha det bra men det känns onaturligt. Det känns onaturligt att inte ha henne nära mig när jag ändå inte gör något speciellt. Känns som ett stort stycke kött slitits från min kropp efterlämnande ett enormt köttsår. Blodigt, vätskande. Många tycker det är lyxigt med barnfritt. Jag kan förstå det, men inte hålla med. För mig är det inte lyx, tvärtom, det är en prövning. Jag är medveten om att det här gränsar till patologiskt men jag har så oerhört svårt för att lämna bort henne. Inser ju att det är viktigt för Clara att få utveckla sin självständighet och uppleva saker utan mig. Just av den anledningen utsätter jag mig för det här och hoppas att det ska bli bättre framöver.
Nu ska jag hämta ett massivt bandage och lägga om det här köttsåret så gott det går.

Uppåt & neråt

Olika medel för olika ändamål. Kan tipsa om Gerimax energikur. Använde det för flera år sedan också med samma goda resultat. Placebo-effekt eller inte spelar ingen roll för det funkar på mig.

Svåra val

En underbar, solig, "nästan-vår" dag som denna står jag inför ett svårt val. Ska jag duscha eller läsa nyaste numret av Mama medan N sover? Knivigt.

Vad händer?

Vad händer med bloggen egentligen? Jag blir smått förvånad när jag inser att jag inte postat inlägg på mer än en vecka. Känns inte så. Tiden rinner iväg så fort att jag tydligen inte hänger med. Lilla Nora har hunnit bli nio månader, existerat lika länge utanför mig som inuti. Milstolpe. Hon är härlig och glad till sinnet. Att stå och gå utmed allt man bara kan är favoritsysselsättningen just nu. Hon ropar mamma, mamma när jag försvinner ur hennes åsyn och hon avgudar storasyster. Allt Clara gör är roligt. Även det som inte borde vara roligt, såsom lite väl hårda tag...
Vi kämpar på med förskolan som fortfarande inte är Claras bästa ställe i världen, men kanske lite bättre än förut. Många nya små barn orsakade turbulens i barngruppen i början av terminen, men nu har det lugnat ner sig igen.
Förskolevirus till förbannelse. Trist för alla. Det är snuva, hosta, feber och magsjuka i en aldrig sinande ström. C repar sig ganska fort, men stackars Nora som nog blivit smittad och sjuk i snitt var tredje vecka hel sitt lilla liv tar lite längre tid på sig med dålig sömn och aptitlöshet som följd. Det är verkligen ett skit med förskolan, alla sjukdomar. Man kan ju hoppas att Nora har några genomgångna dito tillgodo sen när det är hennes tur att börja. När jag igår hörde att det går magsjuka för tredje gången på förskolan ringde jag faktiskt dit för att få status på Claras avdelning. Hade det huserat bland barnen där hade jag hållit henne hemma. Enligt personalen verkar det inte vara fallet så C fick gå. Hoppas verkligen att det stämmer för ska vi dras med magsjuka ett varv till vet jag inte vad jag gör.
I övrigt kan vi njuta av vintergäck, krokus och snödroppar när vi är ute och våren känns nära, nära. Det ska bli så skönt!