Det är tidig morgon. Vi äter frukost. Jag sitter med ryggen åt fönstret.
- Det var länge sedan vi hade det såhär kallt, så länge, säger Anders medan han tittar ut i vintermorgonen.
Jag vänder mig om för att se vad han ser. Luften är krispigt kall, frosten biter sig fast i grenarna som vackra smycken, den rodnade himlen sprider ett varmt stämningsfullt ljus. Tappra vinterfåglar flyger i den kalla luften. Det är tyst. Det är vackert.
- Det blir en rejäl gasräkning, fortsätter Anders då och med ens var den magiska känslan borta...
Ja de där karlarna vet verkligen hur man trollar bort den magiska känslan...
SvaraRaderaAh! Det är vardagsromantik! Eller nåt... ;-)
SvaraRaderaHahahaha! Jätteroligt ju! Förstår Anders till fullo. Jag ser också bara det negativa med vinter och kyla. Ge mig vår NU!
SvaraRadera