Just som jag trodde mina händer var fria och lovorden skulle flöda över Babybjörnselen inser jag att det kanske var en förhastad slutsats, men skam den som ger sig. Får väl helt enkelt vänja lilla N vid selen korta stunder varje dag för mina händer saknar jag och det funkar inte i längden att bära, bära, bära när Clara också ska tas om hand.
Annars löper det på här. Nora är redan dryga fem veckor, hon gurglar, ger svarsleenden och är sin egen lilla fina person som jag nyfiket vill lära känna. Många är gångerna på en dag då jag måste knipa mig lite i armen för att förstå att de här flickorna är mina, våra. Att jag har två döttrar, lilla jag.
Inlägg
Mysigt! Så glad för er skull! Hoppas få följa efter inom en snar framtid! Ska vinka när vi nästa vecka åker förbi era trakter. Ja jag tror iaf att vi gör det, för helt säker på var ni befinner er vet jag inte! ;o)
SvaraRaderaHa en skön sommar!
Kram m.