Signatur "eftersatt"

Det mesta är eftersatt i mitt liv just nu känns det som. Allt utom Clara skulle jag säga. All tid som jag har över efter arbete, nödvändigt matintag och med lite tur även sömn ägnar jag åt henne. För att jag prioriterar tiden med henne. Det innebär att allt annat kommer därefter. Det gäller mitt bloggande, mitt hem, mitt umgänge, min man, mina katter, mitt hår, min hud, min garderob, gravidmagen. Ja, ni fattar. Jag känner mig inte som världens hetaste just nu för jag hinner inte med. Magen växer så fogarna knakar bokstavligt talat. Jag har ont. Hade inga problem med det när jag väntade lilla C men nu gör det rejält ont. Barnmorskan säger att det kan avta kring vecka 32. Om 2 veckor alltså. Jag härdar ut och hoppas på det för jag har varken tid eller ork att ha ont. Jobbet rullar på fortare än jag kunde anat och resorna framöver kommer att vara mer frekventa och mer tidsödande än de vanligtvis är. Känns lite typiskt men inget jag kan göra något åt. Funderar faktiskt på att gå på föräldraledighet en vecka tidigare än jag tidigare hade planerat för att hinna samla lite kraft. Får se hur det blir.
En sak som jag faktiskt tagit tag i är min bil. Ny bil är beställd och kommer förhoppningsvis snart, mycket kul!!

Resandet & jag

Det är något med mig och mitt resande som inte är helt i fas just nu. Försenade flyg åt nästan alla håll, stopp på tågresor, köer på motorvägen och vansinnesfärder med bilen för att vinna tid. Äcklig flygplatsmat eller onyttigheter i farten som ett komplement, eller rättare sagt en följd av det hela. Stockholm, Köpenhamn och Ljungby denna veckan. Ser fram emot helgen, lite hemmaliv och vällagade måltider.

Stockholmsnatt

Såhär såg det ut utanför mitt hotellrumsfönster (!) igår morse. Jag var på jobbresa i Stockholm och mitt flyg hem ställdes in pga snöovädret. Vad som skulle ha blivit en 16-timmarsresa blev istället en 32-timmars... Första dagen jag skulle vara borta från Clara en hel dag utan att träffa henne vaken slutade efter många om och men med att jag fick sova ensam på ett hotellrum utan att egentligen kunna sova. Värdelöst. Clara och Anders hade det finfint men jag längtade hem så det gjorde ont i kroppen. Ringde hem och när jag hörde Clara säga "mamma, hem" hade jag inte långt kvar till gråten.
Det här var sannolikt vare sig första eller sista gången jag fastnade på en flygplats någonstans långt hemifrån och det får mig att fundera på om det är värt det.

18.58

Klockan 18.58.
18.58 la jag mig för natten i förrgår kväll och det var fullkomligt underbart. Inte för att jag kunde somna på studs men jag kunde ligga där i lugn och ro. C åkte på en vända magsjuka igen i helgen så nätterna har inneburit tork av både det ena och det andra... Hon var slut och jag likaså.
Imorgon väntar en maratondag. Dagsresa till Stockholm för möte. Uppstigning 04.30 och hemkomst ca 20.30. Första dagen sedan C föddes som jag inte kommer att få träffa henne när hon är vaken.
Hoppas det inte blir alltför många sådana här mötesdagar framöver för de suger musten ur en även när man inte är gravid... Mitt arbete är verkligen skit ur den aspekten.

Första dagen avklarad

Första arbetsdagen avklarad. Det har känts konstigt, tomt och kul på en och samma gång. Anspänningen inför vad som komma skulle gjorde att jag vaknade en gång i timmen under natten, vaknade och steg upp innan väckarklockan ringde. Körde iväg med bilen genom en mörk, fuktig morgondimma. Kändes tomt. Kvar hemma låg lilla C och Anders och sov. Kändes konstigt. 11 timmar senare fick jag äntligen komma tillbaka hem. Nu ska jag vila.

Idag - jakt!

Idag måste jag verkligen försöka hitta någon kontorsplats att arbeta på den närmaste tiden! Det blev alldeles uppenbart igår när jag försökte skriva ett mail till min chef med lilla C runt benen. Det tog nästan en hel timme att formulera några få rader och jag blev avbruten i tankarna hela tiden. Ska tilläggas att både Anders och Claras ena bror var hemma vid det tillfället. Jag är inte värdig lön om min arbetskapacitet ska se ut på det viset.

Dålig framförhållning

Jag ska ju börja arbeta om ungefär två veckor och inför detta har vi fått ett litet problem, eller egentligen ganska stort. Jag arbetar en hel del hemifrån när jag inte är på resande fot eller inne på huvudkontoret i Köpenhamn. Att jag skulle kunna sitta ostört här hemma med lilla C i samma hus finns inte på kartan. Skulle klart ha fixat detta lite tidigare men har nog förträngt det hela. Nu letar jag då febrilt efter någon typ av kontorshotell där jag kan inhysa mig. Det löser sig säkert på något sätt men just nu känns det väldigt besvärande om jag inte skulle kunna optimera min arbetsinsats under de tre månader det gäller innan nästa lilla bebis förhoppningsvis tittar ut.

Packat och klart

Ja, packat och klart var det inför mina första två jobbdagar på länge, men väskorna står kvar...
Tudelade känslor hade jag inför denna nypremiär men jag var redo. Mer än redo skulle man kanske kunna tycka. Ännu mer redo var dock min kropp på att ta emot ett ilsket litet magvirus som slog an hårt och brutalt på söndagkvällen. Kräkningar och magkramper gjorde således att jag fick tacka för mig redan innan jag kommit dit. Vilket nederlag... Känns riktigt ruttet att behöva backa ur och med facit i hand är jag genuint besviken på att jag missade den här konferensen. Hade nog sett fram emot det mer än jag trodde. Jag är nyfiken på vad som hänt på jobbfronten, men naturligtvis än mer nyfiken på vad som komma skall. 1 februari är det allvar och DÅ är jag tillbaka med full styrka. Här hemma slickar A och jag såren efter magsjuka och lilla C har lyckats bli förkyld och febrig. Troligtvis jag som smittat denna gång. Inte mycket mer att göra än att rida ut stormen. Hoppas den drar förbi snabbt, stormen, helst redan nu. Puh!

God start???

Vi började det nya året med en magsjuk fröken C... Första gången hon är riktigt magsjuk. Det blev således en natt med kräkningar var 20e minut mellan 01-05.30. Stackars liten. Ovanpå det kan man ju lägga min egen synnerligen envisa förkylning som hållit mig vaken mången stund de senaste 4 nätterna. Pigg är inte ordet för att beskriva tillståndet denna årets första dag. Kan ju bara bli bättre då, eller hur! Vi har iallafall packat oss ut på en promenad i den bitande blåsten och belönat oss med varm choklad efteråt. Lilla bus verkar vara på banan igen och nu hålls tummar att ingen annan blir smittad. Jag ska jobba för första gången på nästan ett och ett halvt år nu på måndag och det hade inte känts så kul att behöva sjukanmäla sig då. Visserligen ska jag bara arbeta i två dagar men ändå. Hur det känns att börja arbeta? Inte så bra faktiskt.