Tudelade känslor hade jag inför denna nypremiär men jag var redo. Mer än redo skulle man kanske kunna tycka. Ännu mer redo var dock min kropp på att ta emot ett ilsket litet magvirus som slog an hårt och brutalt på söndagkvällen. Kräkningar och magkramper gjorde således att jag fick tacka för mig redan innan jag kommit dit. Vilket nederlag... Känns riktigt ruttet att behöva backa ur och med facit i hand är jag genuint besviken på att jag missade den här konferensen. Hade nog sett fram emot det mer än jag trodde. Jag är nyfiken på vad som hänt på jobbfronten, men naturligtvis än mer nyfiken på vad som komma skall. 1 februari är det allvar och DÅ är jag tillbaka med full styrka. Här hemma slickar A och jag såren efter magsjuka och lilla C har lyckats bli förkyld och febrig. Troligtvis jag som smittat denna gång. Inte mycket mer att göra än att rida ut stormen. Hoppas den drar förbi snabbt, stormen, helst redan nu. Puh!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar