tisdag 4 januari 2011

"Mamma Bilmek"

"Mamma Bilmek" var det ja. Jag kryddade nog lite väl där inser jag nu, men just då kändes det rätt;)
Det är lillejulafton och vi har packat bilen till bredden inför julfirande hos svärföräldrarna. En aning sena som vi har en tendens att bli var vi även denna snöande afton. Nåväl. A tog bil nr 1 och körde i förväg och jag skulle köra bil nr 2 med Clara, Claras syster och hennes pojkvän. Trodde vi. Bilen var stendöd. Inga host, inga tick, inga brum eller vilka ljud man nu önskar höra i ett läge som detta. Bara att tänka om. Anders bror fick komma och hämta oss och bilen packas ur och allt packas in på nytt, inte mer med det just då. Dagen efter däremot, på julafton kändes det som om vi verkligen behövde få igång bilen för att kunna köra ner till Lund. För att kunna koppla startkablarna från Anders bil puttades "dödbilen" ner från uppfarten, ut på gatan. Verkligen mitt i gatan. Där stod den, fortfarande lika tyst och olevande. Startkablarna hjälpte inte alls. Bara att putta tillbaka in på uppfarten då. Om det hade varit så enkelt. Automatväxellådan gick inte att lägga i neutralläge längre och bilen gick alltså inte att rubba någonstans. Där stod den då, mitt i vägen. Saker som dessa är inte Anders starka sida och han började bli irriterad och stressad. Jag höll på att montera ett kök till C som hon fått i julklapp och menade att det väl måste stå i instruktionsboken hur man gör om bilen dör och växellådan låser sig. Nej, det gör det inte hävdade A som var tvungen att dra iväg på ett ärende mitt i allt. Bilen lämnades kvar på gatan.
Jag byggde färdigt köket och tittade sen ut på vägen där bilen stod, högst olämpligt placerad. Uppenbart att vi inte kunde lämna den där när vi skulle iväg och fira jul. Grannarna hade fått köra ett helt annat håll för att komma fram, om de ens klarat av att parera bilen i snöhalkan vill säga.
Tog inte lång stund att hitta info på nätet om att det finns resetknappar på automatväxellådor, att man skulle lirka loss damasken runt spaken och använda en skruvmejsel för att kunna manövrera den igen. Så jag gjorde det, växeln kunde läggas i neutral och bilen kunde med lite möda puttas in på uppfarten igen. Häpp!
Så var det med det. "Mamma Bilmek" var att ta i men växellådan gick att justera och bilen kunde flyttas till slut åtminstone och det var inte tack vare mannen i huset.
Bilen är fortfarande kass och jag funderar nu på att köpa en ny.

4 kommentarer:

  1. Tycker det räcker gott och väl för att fa titulera sig bilmek! Jag är impoerad! :-)

    SvaraRadera
  2. Även jag är imponerad av mamma bilmek:)

    SvaraRadera
  3. Tur i all fall att "A" har en bror som alltid ställer upp :)

    SvaraRadera
  4. Det är något med män och instruktionsböcker... :o)

    SvaraRadera