Utvecklingssamtal

När jag från första början hörde att man hade utvecklingssamtal redan i förskolan tyckte jag det verkade lite overkill, men nu förstår jag bättre. Klart man måste ha det! Idag är det dags för utvecklingssamtal med Clara och det känns både viktigt och angeläget.

Jag - Ett köttsår

Clara ska sova borta inatt, hos mormor och morfar. Skulle tippa att det är fjärde eller femte gången någonsin. Det har inte varit några problem förut och jag vet att hon kommer ha det bra men det känns onaturligt. Det känns onaturligt att inte ha henne nära mig när jag ändå inte gör något speciellt. Känns som ett stort stycke kött slitits från min kropp efterlämnande ett enormt köttsår. Blodigt, vätskande. Många tycker det är lyxigt med barnfritt. Jag kan förstå det, men inte hålla med. För mig är det inte lyx, tvärtom, det är en prövning. Jag är medveten om att det här gränsar till patologiskt men jag har så oerhört svårt för att lämna bort henne. Inser ju att det är viktigt för Clara att få utveckla sin självständighet och uppleva saker utan mig. Just av den anledningen utsätter jag mig för det här och hoppas att det ska bli bättre framöver.
Nu ska jag hämta ett massivt bandage och lägga om det här köttsåret så gott det går.

Vad händer?

Vad händer med bloggen egentligen? Jag blir smått förvånad när jag inser att jag inte postat inlägg på mer än en vecka. Känns inte så. Tiden rinner iväg så fort att jag tydligen inte hänger med. Lilla Nora har hunnit bli nio månader, existerat lika länge utanför mig som inuti. Milstolpe. Hon är härlig och glad till sinnet. Att stå och gå utmed allt man bara kan är favoritsysselsättningen just nu. Hon ropar mamma, mamma när jag försvinner ur hennes åsyn och hon avgudar storasyster. Allt Clara gör är roligt. Även det som inte borde vara roligt, såsom lite väl hårda tag...
Vi kämpar på med förskolan som fortfarande inte är Claras bästa ställe i världen, men kanske lite bättre än förut. Många nya små barn orsakade turbulens i barngruppen i början av terminen, men nu har det lugnat ner sig igen.
Förskolevirus till förbannelse. Trist för alla. Det är snuva, hosta, feber och magsjuka i en aldrig sinande ström. C repar sig ganska fort, men stackars Nora som nog blivit smittad och sjuk i snitt var tredje vecka hel sitt lilla liv tar lite längre tid på sig med dålig sömn och aptitlöshet som följd. Det är verkligen ett skit med förskolan, alla sjukdomar. Man kan ju hoppas att Nora har några genomgångna dito tillgodo sen när det är hennes tur att börja. När jag igår hörde att det går magsjuka för tredje gången på förskolan ringde jag faktiskt dit för att få status på Claras avdelning. Hade det huserat bland barnen där hade jag hållit henne hemma. Enligt personalen verkar det inte vara fallet så C fick gå. Hoppas verkligen att det stämmer för ska vi dras med magsjuka ett varv till vet jag inte vad jag gör.
I övrigt kan vi njuta av vintergäck, krokus och snödroppar när vi är ute och våren känns nära, nära. Det ska bli så skönt!

Välkommen till vår värld

Kan inte låta bli att känna mig blödig när jag denna morgon hör att kronprinsessan Victoria och Daniel har fått en dotter, en prinsessa. För några år sedan hade inte den här nyheten berört mig nämnvärt. Men nu är det annorlunda. Jag vet ju hur stort det är. Jag tänker tillbaka på när mina prinsessor föddes. Varma, små kroppar ihopkurade på mitt bröst. Mörka, mörka ögon som plirade. Små munnar som letade och deras perfekta, fantastiska små händer som grep om mina fingrar. Lukten, stämningen, känslorna. Det går inte att beskriva och just nu får Victoria och Daniel uppleva det här otroliga. Jag får en klump i magen och en varm tår letar sig fram i min ögonvrå.
Grattis lilla prinsessa till att just du kommit och välkommen till vår värld.

Djurkul

Mycket djur idag. På förmiddagen tog vi en promenad till stranden för att skutta ut på isflaken och mata alla utsvultna svanar och fiskmåsar. Därefter snabb lunch, kort middagslur för C och sen iväg till Tropikariet. Där svepte fladdermössen ilsnabbt förbi över våra huvud i dunkelt rum (gällde att hålla masken), vi klappade krokodilungar, såg ormar som låg och pöste efter råttmiddag, kollade in spindlar, giftiga grodor, roliga småapor och kanonfina lemurer. Vi fick känna på riktiga dinosaurietänder, ömsade ormskinn och beskåda vackra hajar, diverse färgglada fiskar och mycket, mycket mer. Efter rundturen tog vi oss en fika med utsikt över surikater, fåglar och jättesköldpaddor och med oss hem fick vi två jätteormar och en lurvig lemur, naturligtvis av det mjukare och fullkomligt ofarliga slaget. Försvarar detta kanske onödiga inköp med att delar av pengarna går till utsatta barn och djur i nöd. Nu vilar Systrarna Bus i sina sängar (eller typ vilar), den ena med orm och den andra med lemur.

Humörsvängningar

Inom loppet av 1 timme från det ena till det andra.
Från:
- Godmorgon mamma, så söt du är med håret nere.
Till:
- AAAHHH, IIIHHHH, DUMMA, DUMMA, NEEEEJ, VIIIILL INTEEEE, VIIILL SJÄÄÄÄLV!!!!
Förskolemorgnar suger verkligen...

Just idag

Idag kändes det som igår. Nora och jag var på frukost med mammorna som jag träffade i BVCs föräldragrupp när Clara var liten. Fyra av oss fem har fått syskon nu. Syskon som är allt från 3 veckor till 11 månader. Det var roligt att träffa mammorna igen och att få höra hur vi har det nuförtiden. Roligt att höra om hur lika och olika våra större barn blivit och är. Nora ensam tjej bland de små lillebrorsor som blivit. Nog om det. Var inte det jag skulle berätta om, mer än att vi då hade två tider att passa imorse. Dagis och den här frukosten.
Jag insåg för ett tag sedan att med en liten plutt som vaknar mellan klockan 5.50-06.10 varje, varje morgon behövs det ingen väckarklocka. Skulle vi mot förmodan sova för länge så skulle det bara vara välkommet. Om det inte vore just idag... När klockan slog om till 07.44 vaknade jag och några sekunder senare även N. Clara snusade fortfarande när vi väckte henne 08.15. Det blev lite körigt här på morgonkvisten. Två små som skulle ha frukost. Två stycken som skulle göras iordning. Två stycken som skulle ha nya blöjor. En styck som skulle bajsa ner blöja nr 1. En styck som skulle ha "visedag" på dagis just idag (leta, leta rolig sak). En styck mosig morsa som skulle bli representabel. Två väskor att packa och sen pang iväg för att vara på dagis kl 09. Olycklig lämning... Tunga steg till mammafrukost som var trevlig efter en rörig morgon.
Kommer hem och inser att det var idag Clara skulle sluta med blöjor dagtid även på dagis. Här hemma ligger extra trosor och extra byxor bara för att vi försov oss , just idag.
Det här var andra gången sedan Nora föddes vi vaknade för sent men att ställa väckarklockan när man är uppe från och till hela nätterna känns faktiskt lite väl motigt. Det får väl bli så en gång i halvåret då, men det hade ju inte behövt bli just idag.

Fisk på burk smakar urk!

Clara fick till att börja med ganska mycket burkmat när hon var liten. Jag begrep helt enkelt inte hur lätt det var att göra egen barnmat. När förträfflige Anders upplyste mig var valet inte svårt. Jag fick full kontroll över vad jag stoppade i mitt barn och det var ju så betydligt mycket godare. Med Nora har jag nästan uteslutande lagat egen mat av samma anledning. Jag vill veta vad jag stoppar i mitt barn och smaken (och lukten) blir så ohyggligt mycket bättre. Ibland när man är i tidsnöd eller på språng är det trots allt smidigt att ta till en burk. Idag blev det så. "Lilla laxgrytan" låter ju bra tänkte jag och värmde upp anrättningen. Nora svalde snällt några tuggor sen var det tvärstopp. Inte undra på, den här maten luktade inte bara äckelpäckel den smakade detsamma. Jag hade aldrig ätit det där. Slängde ut allt och förbannade mig själv att jag inte satt igång med maten i tid så hon sluppit eländet. Eftersom jag inte har en massa burkmat på lager fick lunchen bli gröt med frukt istället. Slarvigt morsan...

Kanske i senaste laget

Kanske i senaste laget eftersom hon snart ska gå men idag har jag i sann skogsmulleanda beställt en ny ergonomisk bärsele. Babybjörnen är plågsam mot min rygg nu när N är tyngre och sitter framåtvänd vilket hon vill. Den här bärselen funkar upp till 16 kg så den kan ju faktiskt hänga med ett tag om den är skön att bära i, förutsatt att N fortsätter vilja vara apunge. Jag tror och hoppas att den nya selen ska funka bättre och bli mera använd. Många är gångerna då jag önskat att jag kunde ta en sele och dra iväg istället för vagnen och nu slog jag då till. Här hemma kommer den också väl till pass då N är en liten dam som gillar närhet och gärna vill bäras omkring. Emellanåt behöver jag faktiskt mina händer.

Behagligt

Man kan vakna upp på olika sätt om morgnarna. Ett behagligt sätt upplevde jag imorse när min fina lilla C pussade mig på munnen då jag fortfarande sov. När jag öppnar ögonen är hennes ansikte alldeles nära mitt, hon håller sina små händer om mina kinder och hon strålar.
- Mamma, har du sovit gott?

Ett tips!

Jag har ett, och bara ett väldigt hett tips till dom som kan - SOV!!!!
Till dom som är gravida, till dom som bara har ett barn, till dom som funderar på syskon, till dom som väntar på syskon, till dom som inte har några barn, till dom som har sovande barn, till dom som har utflugna barn, till dom som jobbar, till dom som inte jobbar. Kort sagt, till dom som kan. SOV!!!
Mitt fejs har åldrats typ 15 år på bara några månader. Ser ut som 50-något nu. Känner mig som 70. Jag har inte sovit längre än tre timmar i sträck på snart 8 månader. Min bebis visar inga tecken till att ändra sig. Jag är trött, sliten, ful och gnällig. Skit.

Vinterkräk

Hade precis kommit in genom dörren imorse när de ringde från dagis. C hade kräkt och behövde hämtas. Bara att ila tillbaka med N i vagnen. Kul dagar att vänta inser jag... Om jag ska se det positivt är det lika bra att ta vinterkräksmällen nu för den kommer förr eller senare i vilket fall. Sannolikheten att N ska slippa undan är väl minimal men jag försöker skilja Systrarna Bus åt så gott det går.

Lite kaotiskt

Ibland kan det bli lite kaotiskt när Systrarna Bus bestämmer sig för att göra skäl för namnet.
C är tokig i att klättra. På allt. Hon brukar vara skicklig och så försiktig som nöden kräver men idag lyckades hon med konststycket att falla baklänges i golvet två gånger. Från möbler. Första fallet satt jag med händerna fulla av N och hann inte fram, vid andra fallet satt jag alldeles bredvid men den fallande furan föll för snabbt för att låta sig fångas. Andra gången lyckades hon dessutom volta in i granen och dra lillasyrran med sig i fallet. Panik. Det gick tack och lov bra och ingen skada skedd men hua så rädd jag blev.
När vi torkat alla tårar skulle N sova och lades i sin säng. Efter en kort stund hör C och jag några ljud från sovrummet. Där inne står en lycklig liten N halvt hängandes över sängkanten och har fått tag i några grejer på en byrå bredvid spjälsängen som hon öst ner på golvet. Första gången hon ställer sig upp i sängen. Behöver nog inte tillägga att jag har sänkt madrassen nu va?
Som den lejonhona jag blivit och är har jag lätt att kritisera den som inte vakar tillräckligt bra över mina flickor. Idag konstaterar jag att missar kan hända även den bästa ;)

Vakta sin tunga

Clara vid frukostbordet när hon hade svårt att skruva upp den obrutna juicekorken.
- Jag blir så förbannad, som pappa.

Tomten kommer...

Hittar Clara sittandes på hallgolvet. Hon sitter och provar vantar och ramsar:
- Tomten kommer, tomten kommer. Tomten kommer med sin stora säck och många, fina klappar. Många fina klappar, många fina klappar.

En helt vanlig söndagsnatt...

21.32- Clara
22.30- Nora
22.36- Clara
23.20- Nora
00.06- Nora
00.47- Nora
01.15- Clara
01.22- Nora
02.18- Nora
02.38- Nora
03.10- Nora
03.52- Nora
04.08- Nora
04.15- Clara
04.44- Nora
05.01- Nora
07.12- Nora
Ja, den här modellen körde vi på inatt - underbart...
Även om detta var en extremt dålig natt så ligger inte standardnatten så jättelångt ifrån. Mör? Ja, faktiskt. Tips någon?!

Halvåret

Igår fyllde Nora halvåret. Ett helt halvt år har hon funnits här hos oss. Fina, fina. Så mycket som händer med en ny människa på ett halvt år. Mycket kan hon, men dricka välling och sova kan hon inte...

Den där verkar god...

Nu har det hänt igen. Den där verkar god tyckte Nora och sitter med min vörtbrödssmörgås i hand och mun när jag återvänder till matbordet efter en snabb tur till köket. Hur långa och snabba armar kan man ha?

Färg & form

Vem trodde väl att färg och form kunde påverka en så mycket? Jag menar i blöjan. Bebisblöjan alltså ;)

Förskolepolitiken suger!

I januari ska det komma 4 nya barn till Claras avdelning på förskolan. Alla födda 2010. Fyra stycken! Som om det inte vore nog så är det inga barn som ska sluta. Det här innebär att det kommer att vara 7 barn per pedagog. Alla pedagoger på Claras avdelning jobbar dessutom deltid. De kommer inte att få mer personalresurser. Är det rimligt att öka barngruppen med typ 20% men att ha bibehållen personalstyrka? Både för barn och personal låter detta vansinnigt och jag är upprörd. Det går bättre för Clara på förskolan nu men hur det ska bli om hon får ännu mindre tid undrar jag. Skit!