måndag 27 september 2010

Nödvändigt ont

Jag fixar inte när det blir för kladdigt under Claras måltider. Så länge jag matar henne själv har jag kontroll över hur kladdigt det blir men nu är det slut med det. Hon vill äta själv. Hon stökar, bökar och matvägrar och har gjort så ett tag. Varenda måltid har blivit en ganska tråkig kamp faktiskt. Idag gav jag efter. Med sked och gaffel fick hon själv äta. Jisses så kladdigt men hon ska ju lära sig någon gång. Hon åt utan problem upp all maten vilket på senare tid varit ovanligt. Insåg att detta är enda sättet nu så vi drog till Ikea och införskaffade skydd för golvet/mattan under bordet och en rymddräkt till C att ha på sig när hon äter. Min mentala bearbetning är påbörjad så till kvällsmaten är jag redo. Bring it on!!

söndag 26 september 2010

Ge upp era äckel!

I brist på annat spännande att skriva om så ska jag berätta om en dödsfälla. Nu är det dags för äcklena att ge upp. Nej, jag menar inte SD. Jag syftar på bananflugorna i vårt kök. Det känns inte kul att ha de små, långsamt flygande, envisa krypen här. Jag tycker inte att vårt kök är mer ofräscht än någon annans (eller?) så varför drar de inte? Kanske inte har med det att göra? Fick ett tips från min svägerska om att blanda ihop diskmedel, vinäger(?) och vatten, ställa blandningen i en skål och vips så hade man uppfunnit värsta dödsfällan. Nu minns jag inte riktigt om det var vinäger men det använde jag iallafall. Har testat idag och dödsfällan är ett faktum. Så bra!

onsdag 22 september 2010

Testresultat

Jag lovade ju för några veckor sedan att jag skulle ge er före och efter bilder när jag provade Neulash på mina ögonfransar. Dessvärre har testet blivit kass för jag glömde tuben hemma när vi åkte på semester... Innan vi åkte hade jag använt preparatet i ungefär tre veckor och såg verkligen en skillnad på ögonfransarna. De blev mörkare, tätare och kanske lite längre. Resultat kan ju inte väntas förrän efter tidigast fyra veckor egentligen och nu känns det snopet att jag måste börja om. Kan ju meddela att jag tappade en hel del fransar under veckan i Spanien istället. Om det haft med behandlingen att göra vet jag inte men när jag nu börjar om så är det ju nästan från minus. Återkommer som sagt.

tisdag 21 september 2010

Hemma igen

Nu är vi hemma igen efter 10 dagar i Spanien, mer exakt på Mallorca. Mallorca kan man ha fördomar om men det är en fin ö och hur man får det beror väl på var och hur man väljer att spendera sin tid. Visst är det annorlunda att semestra med barn. Kan inte påstå att jag är särskilt utvilad som man kanske varit i vanliga fall men vi har haft det bra. Vi valde att bo i lägenhet på sydostkusten i en liten ganska oexploaterad ort. Det funkade fint.
Bästa stunderna var nog på morgonen efter frukost då vi gick ner till vår lilla strand som än så länge var alldeles lugn och tom, Clara sprang runt i vattenbrynet och skrattade fullkomligt salig. Kvällarna var det jag som sprang - efter Clara. För att sitta stilla på en restaurang är ju inte kul, bättre att kolla runt lite... Hon acklimatiserade sig snabbt på plats, även flygresorna fram och tillbaka gick bra. Även om hon hade 40 graders feber inför hemresan så kämpade hon på och gjorde sitt bästa för att blidka våra medpassagerare. Även om resan var bra så är det skönt att vara hemma igen. Jag har bestämt blivit lite bekväm på senare tid och tycker ofta att jag saknar det rena, hela och välorganiserade Sverige när jag är utomlands. Tycker om vår moderna arkitektur, vår gröna, fina natur, våra fräscha, rymliga mataffärer, våra (oftast) barnvänliga restauranger och vår avgasfria luft.
Allt har naturligtvis sin charm och det är kanske just upplevelsen av annat som gör att man uppskattar det man har?
Borta bra men hemma bäst helt enkelt.

Favoriten just nu

Min favorit just nu, gör mig glad.

onsdag 8 september 2010

Musik

Idag var det premiär för terminens babymusik på Dunkers kulturhus. C är väldigt glad för musik och spelar (nåja) och dansar gärna. Hon var förvånansvärt passiv i början men framåt slutet blev hon varm i kläderna och man kände igen hennes framfart. De andra barnen satt snällt i knäna på sina föräldrar men C blev rastlös efter ett tag och fick springa runt lite själv. Där satt jag och klappade och sjöng utan barn... Sammantaget tror jag ändå att hon gillade det så detta kommer vi att fortsätta med. Positivt att se att det faktiskt var hela tre stycken pappor i gruppen som var där med sina barn.