3 dagar & 3 goda ting

1. Barnvaktspremiären gick strålande och vi hämtade en helnöjd och sprallig tjej! Och för mig gick det också bra;) Jag tyckte att jag kunde koppla bort det ganska bra fram tills jag visste att det var dags för kvällsgröt och att C kanske skulle bli trött. Då var mina tankar hos henne och mormor, men annars tycker jag faktiskt att jag var duktig ur det hänseendet. Denna gången var Anders och jag inte ensamma ute och käkade men det dröjer nog inte länge tills vi tar vara på den här avlastningen som är guld värd och hittar på något tillsammans på tu man hand. Det var ju ett tag sedan om man säger så...
2. Jag har gjort det! Efter oändligt tjat och gnat om mitt hår har jag klippt av det. Kort. Skönt och ganska fint tror jag. Bild kommer kanske, kanske, kanske.
3. Anders har fyllt stort och vi har firat med nära och kära. Känner mig seg som attans idag fast jag knappt drack en droppe men det blev en fin dag, kväll och natt.

Barnvaktspremiär?

Ikväll kan vara kvällen då Clara har barnvakt en längre stund utan sina föräldrar. Kanske inte ens borde klassas som en längre stund. Jag snackar max 3 timmar. Barnvakterna består i Claras mormor och morfar. Anledning? Restaurangbesök. Får se om det blir av. Hade väl aldrig i min vildaste fantasi trott att mitt barn vid snart 1-års ålder inte skulle ha varit passad både härs och tvärs. Det fanns inte på min karta att JAG av alla människor skulle hönsa på detta vis, men så blev det visst...

Första luktärterna!

Den som väntar på något gott...
Jag har ju inte riktigt vetat vad jag väntat på eftersom jag inte haft en aning om hur luktärter vare sig ser ut eller doftar. Men nu vet jag. Trodde aldrig att blommorna skulle komma men nu kom de till slut. Luktärterna har växt till sig ordentligt sedan sist och de doftar ju riktigt gott.

Utehetsen

En sak som kan vara lite jobbig med sommaren, eller rättare sagt som JAG tycker kan vara lite jobbig med sommaren är denna utehets. Så fort det är sol måste man vara ute. Jag tycker jättemycket om sol och värme, men ibland vill jag bara vara inne och ta det lugnt även om det är sol ute. Oförståeligt för vissa. Att följa alla varningsföreskrifter och försöka hålla C ifrån direkt solljus när vi är ute är ju en lögn. Varje tur ute innebär alltså en kamp med solkräm, en kamp med solhatt, en jakt för att hålla henne i skuggan i möjligaste mån. Inte särskilt avkopplande, inte som förr när jag tog min handduk gick till stranden och låg där. Det är väl klart att jag är ute för att det är så himla skönt och Clara älskar det men känslan av att jag MÅSTE kan irritera mig. Liksom att man MÅSTE äta ute bara för att man kan. Att man sitter i filtar och har snålblåst i frillan spelar absolut ingen roll, i Sverige äter man ute om man kan. Inget snack. Knasigt tycker jag. Idag är det ingen sol och jag njuter inomhus utan dåligt samvete. Eller det har jag nog förresten, för visst kan man vara ute det regnar ju inte...

Nu är den här!

Nu är den äntligen här! Har ju tidigare nämnt att vår diskmaskin levt sitt eget liv. Den sista tiden har den diskat med varmt vatten typ var sjätte gång eller något. Inte energismart eller särskilt tidseffektivt för den delen. Hur köket ser ut med all disk behöver jag inte ens gå in på. Nu är den i vilket fall här. Vår nya, tysta diskmaskin. Att den står mitt i köket just nu för att vi behöver köpa lite extra slangar innan den kan komma på plats stör mig bara lite, lite. Den diskar ju rent och den är tyst.

Smutsigt hår?

Som ganska ny småbarnsförälder har jag lärt mig att en till synes vardaglig sak som att duscha kan innebära lyx. Jag har lärt mig att man inte kan räkna med att kunna duscha varje dag. Jag har lärt mig att duscha snabbt. Jag har lärt mig att hur snabbt jag än duschar hinner jag inte alltid tvätta håret. Följden av detta blir ett smutsigt hår. Man kan vilja gå ut trots att man har smutsigt hår. Bara för att man är just småbarnsförälder behöver man inte se ut som om man inte hinner duscha.
Lösning: Torrschampo.
Jag har inte använt det förut så jag har inte mycket att jämföra med men jag har surfat och surfat för att hitta det ultimata. Hoppas jag funnit det. Det är från Batiste. Ett torrschampo som tydligen ska vara grymt bra trots lågt pris (nästan alla torrschampo är dyra!). Ett torrschampo som tydligen är vida känt i England och som först i år nått den svenska marknaden. Idag har jag det i min hand, men just nu är håret rent så jag får återkomma med betyg:)

Bättre men inte bra

Clara är lite bättre men inte bra. Inte feberfri, ingen vidare aptit, plitor i ansiktet och på kroppen men framförallt kinkig, kinkig, kinkig. Jag känner inte igen min lilla tjej och det är lite obehagligt faktiskt. Hon är i regel alltid på ett strålande humör men nu skriks det i tid och otid. Högt! Min paranoida sida blir rädd att det är ett beteende som ska stanna kvar även efter tillfrisknandet. Jag inser min tur och är tacksam över hur hon är i vanliga fall. Hoppas så hårt jag bara kan att jag får tillbaka min lilla glada tjej igen, helst imorgon för det här är utmattande. Verkligen. Att sjukdomstiden tyvärr råkade sammanfalla med veckobesök av kompis med bebis-son är ju också himla olyckligt. Både för henne och för mig. Inte lätt att vara på topp dagtid när man är uppe till 3-4 på nätterna. Tyvärr inte för att dricka vin och skvallra då utan för att trösta liten sjukling... Imorgon - ny dag.

Nu räcker det!

Jag är riktigt j-a upprörd nu! Har tidigare nämnt att jag inte har ett dugg till övers för vår BVC här. Idag får jag detta bekräftat ännu en gång och det gör mig så in i märgen irriterad. Får återkomma med mer historiska händelser men dagens ska ni få höra om. Dagens gör att jag kommer kontakta verksamhetschefen på den här sketna vårdcentralen för nu får det räcka. Det finns gränser för hur inkompetent personal man får lov att ha. Även inom offentlig sektor trots att trösklarna där är, och alltid kommer att vara betydligt lägre än inom den privata sektorn.
Dagens dåliga erfarenhet var denna:
C har fortfarande 40-graders feber och idag kom utslag i form av plitor. Det är inte det typiska utseendet för utslagen vid tredagarsfebern. Att de dessutom är lokaliserade till axillerna och enstaka på halsen gjorde att jag började fundera över Scharlakansfeber. Är det Scharlakansfeber ska hon ha antibiotika varför jag ringde för att rådfråga någon. Eller egentligen ville jag att någon skulle titta på utslagen. I telefonen var en av de tre BVC-sköterskorna och hon kunde inte ge något tydligt besked om hur utslagen brukar se ut eller ge mig någon akuttid till läkare. Att de inte hade några akuta tider har jag full förståelse för när det gäller förmågan att kunna beskriva "tredagarsutslagen" om man är BVC-syrra fanns det mer att önska. Hon hänvisade till barnakuten om jag ville få det påtittat. När jag då hade henne på tråden tänkte jag höra hur det var med ibuprofen till såhär små barn. Claras feber har gått ner typ 0,3 grader med paracetamol och hon lider i värmen. Ibuprofen verkade för mig vara ett alternativ att prova. Jag hör hur hjärnan arbetar på denna tröga varelse jämte tangenterna som knappar på Fass.se. Nej, säger hon jag kan inte se att det ska gå att ge såhär små barn. Från 6 år står det här. Tror man kan göra det men då ska du ha en ordination från läkare. Ring barnakuten så får de ta ställning. Tack för inget sa jag (tyvärr inte) och la på. Gick direkt till datorn och kollade upp det. Hon hade såklart fel. Det går att ge ibuprofen till 11-månaders. Till och med till 6-månaders om de väger mer än 7 kg. Har varit och köpt nu och C är svalare än på många dagar. Det som gör mig så in i bombens arg är att man inte kan förutsätta att alla människor ska ifrågasätta. Både Anders och jag har erfarenhet från sjukvården men det ska man ju inte behöva ha! Om man ringer för att ens spädbarn har 40-graders feber för tredje dagen i rad, det är stekhett ute och paracetamol inte hjälper ska man inte kunna förvänta sig att en BVC-sköterska ska kunna svara på vad man ska göra då? Hon ska väl för f-n veta vilka altenativ som finns! Hon ska inte hålla på och hänvisa till barnakuten i ärenden som inte hör hemma där. Det är till för just akuta ärenden som inte kan tas om hand i primärvården. Detta kan tas hand om primärvården och SKA så göras. Som sagt, upprörd. Nu räcker det!

Varm, varmare, varmast

Fortfarande sjuk. Natten ingen höjdare. Temperaturen idag uppåt 39,5. Om jag bara kunde få ta det själv istället hon är ju så liten. Hoppas att det är "Tredagarsfebern" för då är det relativt ofarligt och bättre imorgon kväll.

Dubbel värme

Inte skönt att ha 39,3 graders feber när det är supervarmt ute. Det värsta av allt är att det inte är jag som drabbats utan lilla C... Utan förvarning och utan några andra egentliga sjukdomstecken. Hon var kinkig på förmiddagen vilket hon normalt sett aldrig är och jag tyckte hon kändes lite varm men det är ju alla i det här vädret. Efter att hon sovit en stund och fortfarande kändes lika varm kollade vi tempen och visst hade hon feber. Hoppas det går snabbt över både för hennes del och för min. Hönsig som jag är nuförtiden blir jag ju orolig. Denna gång för att jag inte vet varifrån febern kommer. Kanske tredagars-febern, kanske inte...

Äpplebullar

Idag har jag bakat äpplebullar åt lilla C. För lite socker i degen (pga C) för att vara riktigt mumsiga men helt ok. Hade jag inte glömt dem i ugnen hade de nog varit ännu lite mera ok. Hopplös, jag vet...

Fångad

Sitter ute i solen och njuter. Då kommer katten. Hon stryker runt en stund nära mig, klappas lite innan hon traskar iväg och kollar in trädgården. Jag fortsätter med mitt korsord. Hör lite prassel i buskarna. Hör lite prassel till. Sen hör jag kvidande pip. Pip, pip, piiiip. Då är det inte kul längre. Vill absolut inte se katten stolt visa upp vad det är så jag går in och stänger dörren. Nu sitter hon och surar för bytet stack väl iväg. Inte trevligt, fånge i mitt eget hem...

Back on track?

Nja, det vet jag inte om jag kan påstå. Men jag satt vid ett tågspår och väntade på hemfärd i natten åtminstone. Det kändes avlägset men ändå så nära. Svårt att beskriva. Vi hade en härlig kväll och jag fick laddat mina batterier ordentligt igår tror jag.

När jag vandrade hem från tåget upplevde jag däremot något nytt. Så många nätter jag tidigare gått ensam genom städer för att komma till min sovplats. Aldrig har jag varit rädd då. Så mycket som kunde ha hänt och så mycket som fortfarande kan hända. Inatt var det annorlunda. Jag kände faktiskt ett uns av obehag över vad som kunde hända mitt i natten. För egen del hade det inte varit någon fara men när jag tänkte på min lilla familj blev det viktigt. Viktigt att jag kom hem hel. Jag jagade ikapp min skugga och skyndade hem. Där låg både Clara och Anders i sina respektive sängar. Precis som det skulle vara. Och jag var hel.

11 månader

Ikväll ska jag vara barnfri. Andra kvällen (?) sedan lilla C föddes för 11 månader sedan på dagen idag. 11 månader!
Det blir uteservering i Lund, mat, vin och skvaller. Snälla regngudar håll det torrt ikväll, snälla, snälla.

Jag är i chock!

Klockan är 09.30 och lilla C sover fortfarande!!!! Har kollat så hon andas. Själv blev jag väckt av telefonen klockan 09. Även det är ju galet nuförtiden. Om vi haft en helvetesnatt? Nej, inte alls. Vi hade däremot en mysig dag hos Claras mormor och morfar igår och det var full fart på C hela tiden. Jag menar verkligen hela tiden så hon kan ju helt enkelt vara trött. Om jag hade varit hon hade jag varit det. Förresten. Om jag hade varit jag, vilket jag ju är, hade jag blivit trött bara av att se på henne när hon for rundor. Och det blev jag. Trött alltså. Hur trött borde då inte hon vara? Hon som faktiskt är hon. Eller nåt... Ska nog dricka mitt morgonkaffe istället. Det blir i lugn och ro för första gången på 11 månader tror jag. Hör till och med fåglarna kvittra. Känns ju väldigt, väldigt konstigt det här.

Evighetsprojekt

Lasta in, dra ut, lasta in, dra ut, lasta in, dra ut, lasta in, dra ut, lasta in, dra ut....
Så kan det se ut när lilla C och jag ska försöka få igång en tvättmaskin. Jag lastar in tvätten och hon drar ut den. Om och om igen. Hon är så fin när hon kämpar på med sina sysslor så jag låter henne hållas. Har liksom ingen brådska. Dags att lasta in igen nu ser jag. Måste dra.

Salladsmus

Mycket kan man göra sallad på, men någonstans får man dra gränsen. Läste i Aftonbladet om ett par som hittat en död mus i salladsmixen. Jag mår lite illa av tanken faktiskt...

Anmärkningsvärt

Hörde på nyheterna igår att det saknas platser på häktena i Sydsverige. Trots utökat antal platser på nybyggt häkte i Helsingborg är det ändå inte tillräckligt för att alla tillfälliga häktesplatser ska kunna tas bort. Tillfälliga platser verkar då innebära att fångarna/de intagna/internerna (vad är den korrekta benämningen?) inte sonar sitt brott på tillräckligt drägligt vis. Mestadels verkar det röra sig om utrymmesbrist per intagen, alltså inte tillräckligt med kvadratmeter/skalle. De intagna har nu via juridiskt ombud påbörjat en rättsprocess i detta ärende. Deras rättigheter är inte tillgodosedda anses det.
Man får tycka vad man vill om det här. Och det gör jag.