Bättre men inte bra

Clara är lite bättre men inte bra. Inte feberfri, ingen vidare aptit, plitor i ansiktet och på kroppen men framförallt kinkig, kinkig, kinkig. Jag känner inte igen min lilla tjej och det är lite obehagligt faktiskt. Hon är i regel alltid på ett strålande humör men nu skriks det i tid och otid. Högt! Min paranoida sida blir rädd att det är ett beteende som ska stanna kvar även efter tillfrisknandet. Jag inser min tur och är tacksam över hur hon är i vanliga fall. Hoppas så hårt jag bara kan att jag får tillbaka min lilla glada tjej igen, helst imorgon för det här är utmattande. Verkligen. Att sjukdomstiden tyvärr råkade sammanfalla med veckobesök av kompis med bebis-son är ju också himla olyckligt. Både för henne och för mig. Inte lätt att vara på topp dagtid när man är uppe till 3-4 på nätterna. Tyvärr inte för att dricka vin och skvallra då utan för att trösta liten sjukling... Imorgon - ny dag.