Sluttampen

Julen och mellandagarna har varit sköna. God mat och trevligt häng med människor man tycker om.
Imorgon, årets sista dag. Middag på hemmaplan för enkel- och bekvämlighetens skull. Känner en liten, liten smula längtan efter stor baluns med aftonklänning och tillhörande förväntan men det får bli ett annat nyår. Inte riktigt läge för det nu.
Nu återstår att göra en mental sammanfattning av året 2011 och likt en elitidrottsman sätta upp mål för nästa år.

Vakta sin tunga

Clara vid frukostbordet när hon hade svårt att skruva upp den obrutna juicekorken.
- Jag blir så förbannad, som pappa.

Första vörtbrödet

Har aldrig bakat vörtbröd förut så idag blev mitt första vörtbrödsbak. Porter och julöl i receptet. Förkylningen har dessvärre inte tillåtit mig känna dofterna från gräddningen, men de ser ju hyfsat fina ut. Hoppas jag är bättre imorgon så jag kan få testa hur de smakar.

Spännande - fortsättningen del 2

Idag kom äntligen skissförslagen. Vi fick olika förslag på både planlösning och exteriör. Fint alltihop men det tål att tänkas lite på. Blir nog en kombination av de olika förslagen tror jag. Det här känns riktigt kul även om jag kan fasa lite för hur vår vardag skulle te sig under de månader då vårt hem eventuellt blir en byggarbetsplats...

Ingen bra idé...

Ingen bra idé att koka fudge när man är ensam och har en snabb och rörlig bebbo i huset...
Och ja, det är fudge och inte ärtsoppa;)

Tomten kommer...

Hittar Clara sittandes på hallgolvet. Hon sitter och provar vantar och ramsar:
- Tomten kommer, tomten kommer. Tomten kommer med sin stora säck och många, fina klappar. Många fina klappar, många fina klappar.

Så in i bombens täppt

Det är så täppt i samtliga av lilla familjens näsor att jag helt enkelt inte orkat skriva något den senaste veckan. Har inte så mycket extra ork om jag säger så. De här ettriga små viruspartiklarna måste nog tillhöra några av de kraftigast sekretproducerande små jäklar jag någonsin varit med om. Det är sanslöst utan att beskriva några detaljer. Jag konstaterar också att feber, nys, hosta, rinnsnuva och nästäppa inte är särskilt kul att drabbas av ens när man är ensam. Gissa hur kul det är när man dessutom har två (alternativt tre om Anders räknas) kinkiga människor till som ska ha uppmärksamhet och hjälp?
Fast om jag ska se det positivt så är det bättre att vi är sjuka nu än när julen kickar in ordentligt. Det är snart det!!

Spännande - fortsättningen

Jodå, äntligen har vi bestämt oss för att låta en arkitekt titta på huset och se huruvida det skulle gå att bygga till och få en estetiskt tilltalande exteriör och naturligtvis en praktisk och snygg interiör. Vi har ju velat fram och tillbaka beträffande det här länge nu. Om vi ska flytta eller optimera förutsättningarna där vi är. Att optimera vårt boende måste vi det råder det ingen tvekan om. Vi behöver mer plats.
Jag scannar av Hemnet osunt många ggr per dygn och har gjort så i dryga året nu. Inte många objekt som möter våra önskemål.
Under denna tid har jag istället börjat komma på mig själv med att jag, varje gång jag rör mig i våra omgivningar och blickar ut över Öresund, tänker för mig själv att man är genuint dum om man flyttar från det här läget just nu. Kanske är det stan som gäller om några år, men inte nu med två små barn som utan problem kan röra sig fritt här. Det är faktiskt oslagbart. Strandnära och luftiga öppna grönområden precis utanför tomten. Bra förbindelser och nära till alla större städer i Öresundsregionen. Vi ser Köpenhamns nattljus från ovanvåningen.
Vårt spännande möte har alltså varit med arkitekten som varit här och fotat, lyssnat in våra behov, våra tankar och önskemål samt skapat sig sin egen uppfattning (även om Anders uppfattning säkert överröstade det hela;)). Det ska bli oerhört spännande att få se vad hon kan göra av detta och redan i nästa vecka ska vi få se första skissen. Riktigt kul känns det!!!

Spännande

Spännande möte på g här idag.

Ingen nobelmiddag direkt...

Nä, ingen nobelmiddag direkt men A är iväg på eget håll så jag passar på att njuta godis och julmust. Ska snart bänka mig framför tv'n och kolla in nobelbanketten. Känns lyxigt. Så länge systrarna bus håller sig lugna vill säga.
Annars har jag hunnit med både lussebak och ett varv målning av trappräckena idag. Det tar sig.

Växthuseffekten??

Känns lite konstigt att äta julbord när det finns tusenskönor och smultron i trädgården.

En helt vanlig söndagsnatt...

21.32- Clara
22.30- Nora
22.36- Clara
23.20- Nora
00.06- Nora
00.47- Nora
01.15- Clara
01.22- Nora
02.18- Nora
02.38- Nora
03.10- Nora
03.52- Nora
04.08- Nora
04.15- Clara
04.44- Nora
05.01- Nora
07.12- Nora
Ja, den här modellen körde vi på inatt - underbart...
Även om detta var en extremt dålig natt så ligger inte standardnatten så jättelångt ifrån. Mör? Ja, faktiskt. Tips någon?!

Halvåret

Igår fyllde Nora halvåret. Ett helt halvt år har hon funnits här hos oss. Fina, fina. Så mycket som händer med en ny människa på ett halvt år. Mycket kan hon, men dricka välling och sova kan hon inte...

Den där verkar god...

Nu har det hänt igen. Den där verkar god tyckte Nora och sitter med min vörtbrödssmörgås i hand och mun när jag återvänder till matbordet efter en snabb tur till köket. Hur långa och snabba armar kan man ha?

Fula, fula, fula

En av de absolut fulaste sakerna i vårt hem är trappan. Trappan i lackad furu. Jag ryser bara av att skriva det. Den förstör verkligen hela matplatsen i vilken den mynnar ut. Detta hatobjekt, som varit just hatobjekt sedan vi flyttade hit för sisådär sju år sedan har hånflinat åt mig dagligen med sina vidriga uppsyn. Min ambition har hela tiden varit att slipa och måla om. Men vilket projekt. Nu är det så sakteliga påbörjat och det var inte en dag för tidigt. Nu blir det vitt. Bye, bye du, fula, fula, fula.

Äpplekakan med Ä - eller nåt...

Jag vet att jag har ätit den någon gång. Jag har längtat efter den sedan dess. Jag har inte vetat hur göra den. Men nu vet jag. Min äppelkakelängtan är för alltid över. Den är här nu.

4 portioner
2,5 dl vetemjöl
2,5 dl socker
1 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
1 st ägg
100 gram smält smör
4 st äpplen
ev kanel

Blanda samman de torra ingredienserna.
Smält smör och blanda sedan i smöret & ägget i den torra blandningen.
Smörj en ugnsfast form och lägg i de skalade, urkärnade & klyftade äpplena. Om man vill ha så kan man pudra kanel över.
Häll smeten över äpplena och grädda i ugn 175 grader i ca 35 minuter.

Dagens ungdom

Clara får syn på den här boken och utbrister
- Ah, cool bok!

Mödan värt

Skulle gissa att min kropp efter nattens vila/vak kommer kännas tämligen mör. Nej, jag har inte varit iväg på min första joggingtur sedan innan Claras graviditet. Jag har rensat upp i en ytterst rörig hörna av vår tomt. Blir som tokig när jag väl kommer igång. Tar i för allt vad tygen håller. Klipper, gräver, rensar och bär. Skönt är det sen. När röran är utredd. Rensad, slängd, sorterad. Färdig att hämtas. Skönt är det att gå ut genom ytterdörren och slippa se ett stressigt virrvarr av grejer, grenar, ogräs och skräp. Skönt att bara se jord och staplade stenar. Faktiskt är det så. Det är värt varje värkande muskelfiber som jag måhända vaknar med imorgon.

Blek avbild

Jo men egentligen är det ju faktiskt fina blommor det där. Var ju liksom därför jag ville visa. Att även jag kan känna för att göra fint ibland. Fast nu blev ju de här bilderna bara en konstig och väldigt blek skugga av hur de gestaltar sig i verkligheten.
Dags för ny mobilkamera månne? Tomten kan få komma med nya iPhone 4s om han vill. Det går bra.

Färg & form

Vem trodde väl att färg och form kunde påverka en så mycket? Jag menar i blöjan. Bebisblöjan alltså ;)

Förskolepolitiken suger!

I januari ska det komma 4 nya barn till Claras avdelning på förskolan. Alla födda 2010. Fyra stycken! Som om det inte vore nog så är det inga barn som ska sluta. Det här innebär att det kommer att vara 7 barn per pedagog. Alla pedagoger på Claras avdelning jobbar dessutom deltid. De kommer inte att få mer personalresurser. Är det rimligt att öka barngruppen med typ 20% men att ha bibehållen personalstyrka? Både för barn och personal låter detta vansinnigt och jag är upprörd. Det går bättre för Clara på förskolan nu men hur det ska bli om hon får ännu mindre tid undrar jag. Skit!

Versace för H&M

Kollade snabbt igenom kollektionen Versace gjort för H&M. Inte min stil. Det enda jag kan tänka mig skulle vara den här svarta klänningen.

Nej, jag är inte gravid igen...

Även om min mage kanske lätt får någon att tro det så är jag inte gravid. Tyckte väl att det tog liiite väl lång tid för magen att återgå till pre-gravid form och nu förstår jag varför. Mina magmuskler har delats så pass mycket att de inte går tillbaka spontant. Jag har har drabbats av diastasis recti. Trist men sant. Bara att träna på då. Statiska övningar är det som gäller - crunches och situps absoluta no, no. Hoppas innerligt att det ska ge resultat. Knip, knip

Tanken var god

Självklart att lillasyster måste ha lite fiskpinnar tyckte Clara och hann under tiden Anders sträckte sig efter något på matbordet stoppa in en bit fiskpinne i munnen på Nora med sin gaffel! Att hon knappt börjat med smakportioner eller inte har några tänder för den delen var ju inte så lätt att veta. Nora, snäll som vanligt protesterade inte utan satt där med den stora, varma klumpen i munnen tills pappa kom till undsättning. Tanken var god åtminstone...

Märkligt

Av någon anledning blev det Cornelis som fick ackompanjera vår frukost imorse. Jag har inte lyssnat särskilt mycket på hans musik tidigare men idag insåg jag på riktigt hur bra han var och är. Nyfiken screenar jag honom lite på nätet och finner att det är hans dödsdag idag. Den 12 november 1987 gick han bort. Visst är det märkligt att det är just idag vi väljer hans musik från iPoden. Får kanske fråga Karsten Torebjer om Cornelis ande möjligtvis befinner sig i Helsingborgstrakterna idag ;)

Nygammal favorit

Jag kanske har bott under en sten som inte upptäckt detta tidigare, men Toy är ju tillbaka!
Glad blev jag när jag hittade en tuggisfavorit i affären.

Ombytta roller

Clara och jag tramsade runt här hemma som alla andra dagar nuförtiden. Idag skulle jag vara bebis och Clara matade mig med låtsas-jordgubbssylt. Clara tjoade och jag tjoade, så som bebisar gör tänkte jag. Då hör jag min 2-åring med myndig röst säga:
- Men mamma, lugna ner dig.

Lowest form of life

Såg den här intervjun då den sändes för några år sedan. Den är fullständig katastrof, men man kan inte låta bli att känna med den stackars, då unga journalisten Niklas Källner. Trodde väl aldrig att han någonsin skulle få ett jobb på tv igen. Det fick han. Det är nämnde Källner som gör reportagen i Skavlan och det gör han riktigt bra.

Hur fin...

Hur fin är inte denna kofta som jag köpte till C igår? Jag är förälskad men C vill inte ens prova den - ännu...

Let's go - To Night Vision Mode

Var just inne på en av de bloggar jag besöker med glesa mellanrum. Just den här bloggen läser jag mest för att den som postar inläggen är så ohämmat självgod och jag förstummas varje gång jag kikar in. Nu visar det sig att denna person till råga på allt besitter "supernatural powers". Kan inte låta bli att fnissa lite och tänka på Karsten Torebjer Psychic Medium

Olika behov

Maken och jag har olika behov när det kommer till koffein-intag. Vilken är vilken?

Hatkärlek?

Det här inlägget kan synas främmande för dem som varit i vårt hem. Det är inte alltid så välordnat här om man säger så. Vi är tidvis många personer som lever här och fortfarande på alldeles för liten yta. Då blir det snabbt rörigt. Särskilt om, låt säga 80% av de boende inte bryr sig ett dugg om vilket och tycker att skorna går bra att ha inne även om det är regn och lera ute, att ens kläder väl kan ligga var som helst, att tallrikar och glas väl kan plockas bort av någon annan och dessa j-a skåpsluckor som någon annan kan stänga - typ. Jag kan fortsätta men slutar där.
Till saken. Det är något med städning som gör att jag mår bra. Det har alltid varit den tveklöst tråkigaste syssla jag kunnat tänka mig, men man mår ju så bra när det är klart. Lite som med träning om det är i en form man inte tycker är sådär jättekul. Det är aptråkigt under tiden men efteråt är det skönt. Beträffande träningen så är det endorfinerna som pumpar men städning kan väl knappast bidra med något större endorfinpåslag? Är det bara ens estetiska sinne som blir tillfredsställt så att man mår bra eller vad är det? Jag finner mig själv småstädandes lite titt som tätt numera när flickorna sover, och jag gillar det. Kanske en snabbt övergående fas men just nu är det så och det är ju utmärkt.
Att luften sen går ur mig när allt är fint och ingen ens lägger märke till det eller stökar ner igen innan dammsugaren hunnit in i städskåpet det är en annan sak...

Nora 5 månader

Tiden rusar!
Kan knappt förstå att Nora redan är drygt 5 månader. Hon är en riktig liten solstråle som gillar läget för det mesta!

Om behov finnes

Om behov finnes så kan jag tipsa om den här concealern från Makeup Store.

Jo, man tackar!

Vissa dagar är allt bara så underbart när livet flyter på. Idag var en sådan dag.

Men, är det inte...

Nej men är det inte ett litet födelsedagståg jag ser? Konstigt att det är så långt att sista vagnen inte ens får plats på bilden. Måste vara en gammal människa som fyller år, eller?

Messmöret

Alltså Messmör. Jag förstår inte varför jag inte kan tycka om det. Det luktar "vaniljigt" gott och skulle ju vara det utmärkta pålägget. Jag köper ett paket då och då för att testa men tycker fortfarande inte om det. Igår köpte jag det igen, som ingrediens i en sås. Så är det gott men på macka får jag nästintill kväljningar. Försökte applicera min vilja att äta messmör som pålägg på min stackars dotter. Gick inte hem där heller. Måste man vara norrlänning för att gilla kanske?

Inte så trevligt

Nej men Pseudokrupp var ju inte så trevligt... Clara vaknade med skällhosta och andnöd häromkvällen. Naturligtvis ångestskapande att ha svårt att få luft. Både för henne och mig. Efter lite tittande på Pingu och med ibuprofen i kroppen kunde hon somna igen, snarkande och hostande men dock. Idag är hon feberfri och får förhoppningsvis inga fler anfall denna gång.

Projekt Sömn 2.0

Förra Projekt Sömn gick ju käpprätt åt skogen kan jag konstatera i efterhand. Hur ska jag gå tillväga denna gången? Lugna nätter är ännu viktigare nu och jag är något mer hårdhudad. Har läst en del om Anna Wahlgrens Sova hela natten-metod. Är inte övertygad. Vet att man måste gå all-in men så tjock hud har jag inte än. Om det blir, så blir det hemmasnickrad mildare version, tror jag. Har ni erfarenhet av Anna Wahlgrens?
Det roliga är att jag klagade när Clara hade ett eller möjligen två uppvak om natten då hon somnade om efter en klunk vatten. Tyckte det var SÅÅÅ jobbigt. Kan i efterhand säga att de nätterna var rena paradiset. Skulle passat på att njuta då.
Vet ju att det här bara är ett bekymmer en kort tid i livet för att sedan vara gjort och jag kommer aldrig vaka med en liten bebis igen - snyft...
Har betydligt mycket lättare att tänka så med Nora än med Clara då jag trodde att sömnbristen, dagtröttheten och deghjärnan skulle vara för evigt.

Here we go again

Jaha, då var det dags igen. Nora blir 5 månader om några dagar och det börjar bli dags för smakportioner - igen. Känns som om det var igår vi mosade Claras första potatis. Hon slukade den glupskt om än lite förvånat. Var aldrig några större problem att vänja henne vid "riktig" mat men hon var å andra sidan aldrig särskilt snuttig. Hon ammade snabbt som ögat och sen var det bra med det. Ville aldrig ligga nära bara för att gosa. Annat är det med lillasyster. Hon är en riktig gosgumma som gärna vill vara nära hela tiden och kan snutta till och från hela natten om hon själv får välja. Spännande att se hur hon tar emot denna kostens frigörelse.
Imorgon börjar vi med potatisen sen kommer gröten.

Lömska råttor

Det ordnade sig med mitt mail-konto så nu kan jag pusta ut. Däremot är det mindre trevligt att det skickats ut en massa spam till mina kontakter med mig som avsändare... Hoppas de flesta är klokare än, och kanske mindre nyfikna än jag och inte öppnar upp suspekta mail med länkar. Förstår inte varför jag själv klickade vidare på den länk som var sänd till mig i ett mail när jag hörde varningsklockorna ringa i bakgrunden.
Fult men skickligt det där, att lyckas "spamma" genom att sända mail via någon man tror är en betrodd avsändare. Lömska råttor.

Bra & dåligt

Bra - att min tid som gräsänka är över för denna gång. Några timmar kvar sen är A hemma igen efter en 4-dagars nöjesresa till Milano med vänner. Hoppas han laddat batterierna för sen är det paybacktime ;)
Dåligt - att mitt mail-konto blivit hijackat, avstängt och att mina verifieringsuppgifter inte verkar hålla måttet. Får panik om jag aldrig kommer åt mina mail igen... Bra fortsättning följer hoppas jag.

Dop

Igår hade vi dop för Nora. Bilder och mer info är att vänta.

Precis min tanke!

Precis min tanke! Vad sjutton händer med fötterna? Länge har jag ställt mig frågande till den tidenliga posen med fötterna inåt. Slå upp ett glossigt modemagasin, en blogg med "Dagens outfit", mode på nätet eller var som helst egentligen. Alla kvinnliga modeller står med fötterna inåt. Jag begriper inte varför, det ser ganska konstlat och märkligt ut. Som en blyg och väldigt liten flicka i en vuxen kvinnas kropp.
Någon mer än jag har lagt märke till det här och i gårdagens Sydsvenskan kan man läsa en artikel om just detta.

Efter att ha spekulerat kring olika årtiondens fotpositionerande på bild skriver Katarina Tornborg följande om 80-talet i nämnda artikel.
"Försök se Annie Lennox stå inåt med fötterna. Eller Naomi Campbell? Det skulle förta rock´n´rollen och att vara sin egen lyckas smed, hjälte i sitt eget liv.
Moderna modebilder är ofta dramatiska. Framskjutet bäcken och krum rygg. Antydd aggression. Tills man ser fötterna"
Etnologforskaren Åsa Alftberg uttalar sig också beträffande detta fenomen och säger " Både höga klackar och tårna inåt visar på orörlighet, stillastående, att vända sig själv inåt. Det är att säga att man inte är en del av samhället, inte tänker ta plats, inte bråka, utan att man är nöjd med att sysselsätta sig med sig själv och sitt utseende"

Jag själv kan se en enda rimlig anledning som säkert inte ens är meningen med förvridningen. Man ser skorna bättre från sidan. Nu gör jag inga "Dagens outfit" i min blogg. Skulle jag göra det skulle jag förmodligen inte stå med fötterna inåt. Eller jo, kanske om jag ville visa mina skor från sidan. Eller nej, kanske inte ens då.

Vilken underbar dag!

Underbart vacker dag! Solen skiner på vagnen, luften är krispig och hög. Fina, älskade Nora har redan blivit 4 månader och vilar lugnt i vagnen med mössan på sned. Om en stund hämtar vi fina, älskade Clara på förskolan. Mina döttrar. Kniper mig i armen och konstaterar igen, vilken underbar dag.

Premiär x 2

Premiär 1: Igår var jag på mitt livs första föräldramöte. Som förälder. Först var det ett stormöte för samtliga av förskolans avdelningar. Där kändes det som om man var tillbaka i skolan, som elev och det skulle hållas föredrag av några osäkra elever med darriga papper i händerna, konstigt... Efter stormötet delades föräldrarna upp avdelningsvis. Därpå följande möten leddes av respektive avdelnings egna pedagoger och som tur var antog det hela en betydligt mer professionell form.
Premiär 2: Vem trodde väl att vi skulle kunna försova oss?! När jag igårkväll insåg att jag glömt ställa mobilen på väckning tänkte jag i min enfald att det inte fanns en chans i världen att vi skulle försova oss. Det fanns det. Morgonen blev stressig, lilla C hängde nog inte riktigt med och en tår fälldes på förskolan. Det har gått betydligt mycket bättre med det annars.

Sängskifte

Idag var det dags att byta ut den lilla mini Stokke-delen till den större spjälsängen. Det är en lång tjej vi fått denna gången och hennes längd idag vid nästan fyra månaders ålder är densamma som Clara hade uppnått vid sex. Sorgligt att packa ihop de små sängdelarna med vetskapen om att jag aldrig mer kommer att ha en egen bebis som får plats i den där fina, lilla sängen... Min sista bebis. Det som förhoppningsvis kan vara positivt med bytet av säng är att lilla C kan ligga i den om hon kommer in till oss på natten och om Nora då ligger i vår säng. Det är bevisligen för trångt med två vuxna, en livlig 2-åring och en ömtålig spädis i samma säng. Av den anledningen står nu spjälsängen kloss till min med ena långsidan öppen så jag når Nora bra om hon ligger där och om det är Clara så känner hon sig närmre oss. Så tänker jag, men mina planer beträffande sömn och nattvanor har ju inte särskilt ofta fungerat tidigare så varför nu? Återstår att se.

Illa, illa

Har fått en vagel i ena ögat som gör ont men framförallt gör att hela övre ögonlocket samlats med vätska och jag ser tämligen grotesk ut. Hur kul är det då när ens make vid frukostbordet säger att den knappt syns? Att jag är av sömnbrist ganska sliten för tillfället det vet jag, men att det var SÅ illa trodde jag inte... Småbarnsåren går onekligen hårt åt en;)

Lampan

Den här gången kan även jag glädjas åt Anders fanatiska budande på nätauktioner. Nu pryder denna snygga VP lampa vårt hem.

Räkna till tio

Bäst att inte ha bråttom om man är ute med Clara. Men om man nu har det, bråttom alltså, kan man ibland behöva räkna till tio (eller mer...) för att inte gå i taket när hon för femtioelfte gången ska titta på en sten, en papperskorg, ett elskåp eller plocka en snigel.
Ser ni en vit prick på bilden? Det är Clara som under en av våra uterundor med tidsnöd bestämt sig för att inte ha på sig sina skor och strumpor. Jag går långsamt i förväg räknandes 1,2,3,4,5,6.... Efter en alldeles för lång stund behagar även Fröken Clara komma efter, mycket nöjd och "jättebarfota" som hon uttryckte sig.

Inte på topp

Hua, vilken sjukstuga det blivit här hemma. Förskoleförkylningen som vi betat av en efter en den senaste veckan har nu ersatts av hög feber och instabil mage verkar det som. Clara först ut. Natten ingen höjdare, somnade halv fem efter att ha tagit hand om tjejerna i omgångar. Feber, sprakande blöjor och amning om vartannat, puh. Idag är det fullkomligt upp och ned här hemma, rutinlöst, obegränsad Bolibompa och favoritgodsaker. Clara måste tycka det är toppen att vara sjuk.

Lista

Kopierade en lista från Mikaela. Hur svarar du?

Brukar du komma i tid? Om man är i tid med 10 minuters marginal så ja. Gillar verkligen inte folk som kommer för sent.
Har du bra kondition? Nej, dåligt med tid för träning de senaste två åren.
När blev du fotad senast? Lekte med Photo Booth för ngn dag sedan
Hur känner du dig nu? Lite yr faktiskt
Vanligaste färg på dina kläder? Svart
Blir du bra på bild? Absolut aldrig, måste vara den minst fotogenica person på klotet eller är jag bara sådär ful helt enkelt
När och varför grät du senast? I förrgår när jag kollade på Svenska Hollywoodfruar och Isabel Adrian tvingade sin panikskrikande dotter att ta hål öronen. Det gjorde ont i hela mig så då grät jag.
Var det pinsamt att svara på det? Nej
Hade du en bra kväll i går? Helt ok
Din favoritdryck på morgonen? KAFFE!
Kan du laga mat? Fruktansvärt dålig på att laga mat. Desserter och bak går lite bättre
Är du nyttig? I vanliga fall skulle jag svara ja, men när jag är gravid eller ammar så äter jag på tok för mycket sött.
Är du blyg? Oftast inte, tror jag...
Vilken tid gick du upp i dag? 07.15
Hur mycket krävs för att du ska bli full? Nuförtiden förmodligen bara några glas vin vilket jag inte druckit på typ 3 år...
Har du spytt offentligt? Jepp
Hur många timmar sover du? Alldeles för få pga två små flickor, en snarkande make eller katter som håller mig vaken i omgångar
Vad sa du senast? Baba bibo bibo ba till Nora
Var du på festival i somras? Nej, inte min tepåse. För smutsigt, kallt och blött
Vem ringer du när du är arg/ledsen? Min man
Vad skulle du behöva nu? Sova, duscha och dammsuga
Har du snygga skor? Ja, i garderoben som inte passar på lekplatser eller till barnvagnspromenader
Vad var det första du sa i morse? Där ligger du och är vaken till Nora som låg och tuggade på sin filt i sängen
Sov du i din egen säng i natt? Ja.
Har nån annan sovit i din säng i natt? Ja, maken, Clara och Nora
Har du körkort? Ja
Är du ensam nu? Nej, Nora ligger på golvet bredvid mig och gurglar
Vad ser du fram emot mest denna vecka? En eventuell shoppingtur under morgondagen eller kanske en sovmorgon till helgen

Åldersuppfattning

Vilken är den sanna verkligheten egentligen? Jag tycker inte att jag vare sig är eller ser särskilt gammal ut och ålderskillnaden mellan mig och Anders gör att hans tidigare barn känns för stora för att jag skulle kunna vara eller uppfattas som deras mamma.

Det trodde jag åtminstone tills denna scen utspelade sig.

Jag går förbi datorn där den 20-åriga flickvännen sitter och modekollar tips från Elin Kling.

Jag: Jaså, Elin Kling!
Flickvännen: Oj, känner du till henne?
Jag: Eh, vad menar du?
Flickvännen: Min mamma skulle aldrig veta vem Elin Kling är.
Jag: Men nu är nog din mamma liiite äldre än vad jag är. Antar jag åtminstone med tanke på att du ändå är 20 år...
Flickvännen: Ja, det är hon nog

"Nog"?! tänker jag förnärmat och går utan vidare kommentarer därifrån

Några sekunder

Det tog några sekunder. Kanske till och med en halv minut innan jag kopplade vad som såg fel ut. Äppleskrutten som flöt i toalettstolen nyss skulle ju inte alls slängas där. Jag är lite vimsig för tillfället. Be mig inte komma ihåg några efternamn för då är det är helt kört. Hörde jag amningshjärna?

Att säga stopp

Hur länge orkar man kämpa på med hemska lämningar på förskolan? Det hade varit lätt för mig att säga stopp nu, att ta C ur förskolan. Jag klarar inte av att lämna henne så ledsen och förtvivlad. Hon är det från och till under hela dagarna... Jag gör det här för hennes skull, för att hon ska få stimulans istället för att ha tråkigt med mig och Nora. Det kanske är fel? Hon kanske ska börja förskola igen när lillsyrran börjar. Då har de varandra. Hur länge håller man på innan man säger stopp?

Hur härligt är det här?

En ovanlig morgon

Klockan är nu 08.55. Söndagsmorgon. Båda flickorna sover! Visserligen efter en natt med några uppvak för oss alla tre, men ändå. Visserligen sover lilla N på filten på golvet efter morgongympa och blöjbyte, men ändå. Jag har kunnat dricka morgonkaffe i lugn och ro och jag har haft möjligheten att ögna igenom söndagstidningen. När hände det senast? Tänk att det har blivit lyx numera. Som tiden förändrar livets förutsättningar och med det ens perspektiv på saker och ting. Tur är väl det i och för sig.
Visserligen vaknade båda två nu - men ändå.

Apati

Lilla C tycker inte alls att det var roligt att börja förskolan igen eter sommaruppehållet. Lämningarna är hemska. Hon är så ledsen och förtvivlad att jag går i bitar. Istället för att hitta på något med lilla N medan tillfälle ges sitter jag apatisk och bara stirrar rakt fram i tomma intet. Hur lång tid har gått och hur lång tid är det kvar tills jag får hålla om henne igen? Lilla bus...

Litteratur

Har köpt första delen av sex fristående band från denna omtalade självbiografi. Missade Knausgårds sommarprat häromdagen vilket jag tänker lyssna på innan jag börjar läsa. Kanske lättare att hitta en lucka nu när lilla C börjat på förskolan igen efter sommaren.

Förundras

Läser en några dagar gammal Sydsvenskan och förundras över att denne insändare med namnet Per Wängberg har tid, lust och ork att ägna ovan nämnda reflektion så mycket energi. Hur ser hans liv ut?
Hur ser mitt liv ut som ödslar energi på att kommentera hans ödslande av energi?
"I rest my case"...

Rättvist

Hade förberett min gamla vagga åt Nora att sova i men se det passade inte damen. Varje gång jag försökt lägga ner henne där har hon vaknat, varje gång. Därför har hon fått sova i ligginsatsen till sin vagn fram till nu. Det har visserligen fungerat väldigt bra så det kan hända att jag förstör ett vinnande koncept idag, men då får vi helt enkelt byta tillbaka.
Jag har i vilket fall varit och köpt en Stokke sleepi säng till henne. Clara fick en sådan när hon kom till oss så varför skulle inte lillasyster också få det om det ska vara rättvist? Nu ska det monteras och sedan hoppas att lilla N kan vila lugnt i nya bädden.

Spaning

Clara på spaning under vår tur till Skånes Djurpark häromdagen.

Lillasyster

Här är hon lilla Nora, inne på sin åttonde vecka i livet utanför!

Händerna fulla eller fria

Just som jag trodde mina händer var fria och lovorden skulle flöda över Babybjörnselen inser jag att det kanske var en förhastad slutsats, men skam den som ger sig. Får väl helt enkelt vänja lilla N vid selen korta stunder varje dag för mina händer saknar jag och det funkar inte i längden att bära, bära, bära när Clara också ska tas om hand.
Annars löper det på här. Nora är redan dryga fem veckor, hon gurglar, ger svarsleenden och är sin egen lilla fina person som jag nyfiket vill lära känna. Många är gångerna på en dag då jag måste knipa mig lite i armen för att förstå att de här flickorna är mina, våra. Att jag har två döttrar, lilla jag.

Från 1 till 2

Var börjar man när man ska beskriva livet som nybliven förälder till två? Det är utan tvekan en omställning både känslomässigt och självklart rent logistiskt och praktiskt. Jag är så tacksam, stolt och lycklig över våra fina flickor. Som många andra blivande flerbarnsföräldrar före mig undrat undrade även jag hur man skulle kunna älska nästa barn lika mycket. Det kan man. Kan bäst beskriva det som en ny kärlekshistoria, unik och speciell för just den människan. Inget som ersätter eller konkurrerar, bara kompletterar. Det är fint.
När vardagen löper på och två barn ska roddas med omsorg, blöjor, mat, tvätt och klädbyten etc säger det sig självt att det tar mer tid och energi nu. Det jag tycker är svårast är nog ändå att få storasyster att känna sig tillräckligt sedd och uppmärksammad. Inte så lätt alla gånger när lillsyrran verkar fastsvetsad vid bröstet eller famnen men jag gör så gott jag kan. Kanske gör det mer ont i mig än i C, jag hoppas verkligen det.
Jag slås också av hur jag tyckte jag hade sååå mycket att göra med C när hon var såhär liten. Allting tog sådan tid och jag tyckte att jag hade fullt upp. Hade jag verkligen det? Man anpassar sig onekligen till sin realitet och tur är väl det.

Välkommen älskade Nora!

Less is more

Lyssna på den här akustiska, avskalade versionen av Loreens "My heart is refusing me" som hon framförde i TV4 häromdagen, vackert.

Bebis eller elefant?

Bebis eller elefant? Jag blickar ner mot mina osynliga fötter och börjar så smått att undra om det är en bebis eller eller en elefant vi väntar... Ur två aspekter. Den ena är storleken på magen (kan den brista?;)), den andra och mest uppenbara är graviditetslängden.
Till min förskräckelse fick jag höra av barnmorskan i måndags att i "vår" kommun startas minsann inga förlossningar innan man gått 42+6 veckor!!!! Det här känns absurt.

Dagarna går - och går...

Igår gjorde vi en utflykt till Sofiero för att njuta av blomsterprakt, sol och glass. Idag har jag städat, bytt lakan i sängarna, klippt gräset och mina tånaglar (en prestation för höggravida;))
Ni förstår va? Ingen bebis än.

Förkylning+förlossning=sådär

Jag har lyckats pricka in ytterligare en förkylning mitt i all väntan på bebis. Krafterna är alltså inte på topp och min otåliga väntan har tillfälligt förbytts till en försiktig förhoppning om att bli av med nästäppa och hosta först. Självklart fixar man väl det om det skulle visa sig bli fallet men nog skulle det vara lite lättare att förlösas utan förkylning. Dessutom vill jag inte att bebisens välkomnande till utomsidesvärlden ska bestå i skurar av virusämnen. Bättre start än så kan en liten få.

Ingen bebis ännu...

Dagens direktreklam

Regler och föreskrifter i all ära men ibland blir det väl ändå lite konstigt...

Förberedelser

Förberedelser av olika slag. Förmiddagen idag har ägnats åt att rensa i min klädkammare. Nu ser man åtminstone golvet där igen vilket känns bra. Några säckar kläder till bättre behövande blev det också. Timmen därefter fram till jag skulle hämta C på förskolan ägnades åt en brokig samling lektyr och sängläge. Vagnen är hämtad, babykläderna screenade och vaggan bäddad. Det börjar arta sig.

Inte kul

Inte kul att lämna sitt gråtande barn på förskolan...
Inskolningen har gått finfint, men nu när hon insett att det här är mer än bara någon tillfällig aktivitet då är det inte lika kul längre. Hemskt känns det!

Sämre kan man ha det

Idag har jag påbörjat min föräldraledighet. En dag tidigare än tänkt blev det till slut. Känns oerhört skönt även om jag verkligen har tyckt att det varit roligt att arbeta de här tre månaderna.
C är på förskolan mellan 9-12 idag, Anders är hemma och fixar lämning och hämtning av henne. Vad gör då jag? Njuter kungligt bröllop såklart! Vilken fröjd att bara få ta det lugnt, inga måsten, bara ett hoppfullt vackert bröllop att försvinna in i.
Sämre kan man ha det.

Husmorsexperiment

Hur många tomma toarullar är några toarullar för många?
Jag tyckte det kändes som om jag var den enda som någonsin slängde tomma toarullar här hemma, men det är inte lönt att ta en kamp utan bevis. Därmed slutade jag att slänga dessa förbrukade rullar. Idag kan jag räkna till 14 tomma toarullar på toaletten. Tror inte jag står ut med att räkna fler men det borde väl räcka för ett statement.

Hönsmamma

Hönsmamma eller ej, idag lämnade jag lilla C på dagis igen för min käre make är fortfarande mycket, mycket sjuk... FY så jobbigt det var! Både C och jag trodde nog att jag skulle gå in på avdelningen en stund innan jag hittade på ett svepskäl för att försvinna iväg för en stund men fröken tyckte annorlunda. Pedagogerna har gjort det här hur många ggr som helst och är ju de som är experterna så jag opponerade inte när hon bedömde denna dagen som den då vi inte skulle följa med in utan lämna vårt lilla barn i deras händer redan i dörren för att sedan gå. C blev konfunderad precis som jag men hon sa inget. Tittade ledset ner på sina fötter, tog fröken i handen och gick. Gissa om jag hade ont i magen när jag gick därifrån. Dessutom första gången hon ska sova middag där idag och jag räknar minuterna tills jag får hämta henne igen. Inte lång tid kvar nu! Lilla, lilla bus.
Kan ju tillägga att mitt hormonpåslag just nu inte gör situationer som denna enklare.

Hårda pix

Finns det något som heter VAV (vård av vuxen)? Anders har drabbats mycket svårt av dagisbaciller och ligger däckad i sängen.
Nämen, då fixar väl jag inskolningen av C parallellt med arbete och en höggravid lekamen som kräver sitt. Nemas problemas!
Hörde jag hårda pix? ;)

Overkligt

De känns onekligen lite overkligt men snart ligger det förhoppningsvis en ny liten människa där. Till lilla C köpte jag en Stokke men denna gången blev det en släktvagga som jag själv legat i som liten.

Stora, lilla C

Idag var det då dags för förskola. Känns absurt att min lilla C är så stor att hon ska börja i förskola, detta trots att hon är relativt gammal för att börja nu.
Jag är glad att det inte är jag som behöver sköta inskolningen av henne för jag hade varit alldeles för blödig. Första dagen är iallafall avklarad och det hade gått bra.

Oönskad dominoeffekt

Ju mer man tänker på saker och ting som behöver göras desto mer saker och ting dyker upp som faktiskt behöver göras, oönskad dominoeffekt kan man ju kalla det. Ett litet axplock av vad som behöver göras här för tillfället, köpa nya sängar, köpa nya lakan, rensa upp i sovrummet, sälja en av bilarna, bygga om i förrådet så syskonvagnen får plats, hämta syskonvagn, tvätta babylakan, köpa ny skötbädd, plocka fram och gå igenom babykläder, hämta släktvagga, göra iordning sovplats, handla vårgarderob till C som funkar på förskolan, skola in lilla C, fotografera magen innan den försvinner, städa klädkammaren så man kommer in i den, laga trasig gardinstång, köpa nya gardiner, plocka undan överflödiga skor och vinterjackor i hallen, putsa fönster, blogga, etc, etc.... Listan kan nog bli oändlig men jag slutar nu.
Jag arbetar fyra veckor till sen ska jag ta itu med en del av det där. Fyra veckor att arbeta om allt håller sig lugnt i magen vill säga. När jag väntade C trodde vi att hon skulle födas prematur ungefär vid den här tiden i graviditeten för jag hade så mycket sammandragningar. Det var lättare då att lyssna på kroppen och göra vad man behövde - vila. Nu är det fullt upp på arbetet dagtid och fullt upp hemma övrig tid. När C somnat på kvällarna är det inte länge jag orkar hålla motivationen uppe för att inte själv gå och lägga mig. Tråkiga kvällar för A men jag orkar helt enkelt inte, och att beta av något på "to-do-listan" finns absolut inte i min värld just då. Jag gör det sen. Sen när lilla C är på förskolan och jag har tid. För visst kommer jag väl att hinna det?
Förskolan ja. 1 vecka kvar i frihet sen ska C skolas in och jag har ont i magen redan. Vill så gärna att hon ska trivas på sin förskola, det hade ju blivit så mycket lättare då.

Våren är på g

I helgen var vi i Malmö på en av Lilla Torgs uteserveringar. När man kan sitta där utomhus och ta sin drink (i mitt fall alkoholfri) känns det att våren är på väg, underbart! Kvällen fortsatte med middag på tu man hand och övernattning på hotell. Gäller ju att passa på nu innan syskonet förhoppningsvis tittar ut.

Signatur "eftersatt"

Det mesta är eftersatt i mitt liv just nu känns det som. Allt utom Clara skulle jag säga. All tid som jag har över efter arbete, nödvändigt matintag och med lite tur även sömn ägnar jag åt henne. För att jag prioriterar tiden med henne. Det innebär att allt annat kommer därefter. Det gäller mitt bloggande, mitt hem, mitt umgänge, min man, mina katter, mitt hår, min hud, min garderob, gravidmagen. Ja, ni fattar. Jag känner mig inte som världens hetaste just nu för jag hinner inte med. Magen växer så fogarna knakar bokstavligt talat. Jag har ont. Hade inga problem med det när jag väntade lilla C men nu gör det rejält ont. Barnmorskan säger att det kan avta kring vecka 32. Om 2 veckor alltså. Jag härdar ut och hoppas på det för jag har varken tid eller ork att ha ont. Jobbet rullar på fortare än jag kunde anat och resorna framöver kommer att vara mer frekventa och mer tidsödande än de vanligtvis är. Känns lite typiskt men inget jag kan göra något åt. Funderar faktiskt på att gå på föräldraledighet en vecka tidigare än jag tidigare hade planerat för att hinna samla lite kraft. Får se hur det blir.
En sak som jag faktiskt tagit tag i är min bil. Ny bil är beställd och kommer förhoppningsvis snart, mycket kul!!

Resandet & jag

Det är något med mig och mitt resande som inte är helt i fas just nu. Försenade flyg åt nästan alla håll, stopp på tågresor, köer på motorvägen och vansinnesfärder med bilen för att vinna tid. Äcklig flygplatsmat eller onyttigheter i farten som ett komplement, eller rättare sagt en följd av det hela. Stockholm, Köpenhamn och Ljungby denna veckan. Ser fram emot helgen, lite hemmaliv och vällagade måltider.

Stockholmsnatt

Såhär såg det ut utanför mitt hotellrumsfönster (!) igår morse. Jag var på jobbresa i Stockholm och mitt flyg hem ställdes in pga snöovädret. Vad som skulle ha blivit en 16-timmarsresa blev istället en 32-timmars... Första dagen jag skulle vara borta från Clara en hel dag utan att träffa henne vaken slutade efter många om och men med att jag fick sova ensam på ett hotellrum utan att egentligen kunna sova. Värdelöst. Clara och Anders hade det finfint men jag längtade hem så det gjorde ont i kroppen. Ringde hem och när jag hörde Clara säga "mamma, hem" hade jag inte långt kvar till gråten.
Det här var sannolikt vare sig första eller sista gången jag fastnade på en flygplats någonstans långt hemifrån och det får mig att fundera på om det är värt det.

18.58

Klockan 18.58.
18.58 la jag mig för natten i förrgår kväll och det var fullkomligt underbart. Inte för att jag kunde somna på studs men jag kunde ligga där i lugn och ro. C åkte på en vända magsjuka igen i helgen så nätterna har inneburit tork av både det ena och det andra... Hon var slut och jag likaså.
Imorgon väntar en maratondag. Dagsresa till Stockholm för möte. Uppstigning 04.30 och hemkomst ca 20.30. Första dagen sedan C föddes som jag inte kommer att få träffa henne när hon är vaken.
Hoppas det inte blir alltför många sådana här mötesdagar framöver för de suger musten ur en även när man inte är gravid... Mitt arbete är verkligen skit ur den aspekten.

Första dagen avklarad

Första arbetsdagen avklarad. Det har känts konstigt, tomt och kul på en och samma gång. Anspänningen inför vad som komma skulle gjorde att jag vaknade en gång i timmen under natten, vaknade och steg upp innan väckarklockan ringde. Körde iväg med bilen genom en mörk, fuktig morgondimma. Kändes tomt. Kvar hemma låg lilla C och Anders och sov. Kändes konstigt. 11 timmar senare fick jag äntligen komma tillbaka hem. Nu ska jag vila.

Mjukstart

Idag har jag mjukstartat min tid borta från C. I 4 timmar har jag varit iväg på stan alldeles själv. Det är den längsta tiden som jag någonsin varit borta dagtid när Anders tagit hand om henne. Är det absurt? Den sista timmen fick jag nästan stålsätta mig för att inte åka hem men det kändes viktigt att hålla mig borta.
Hann spendera onödigt mycket pengar på kläder, smink och skor under tiden. Tog en underbart stillsam lunch i hamnen, drack chailatte, läste DV och kände mig allmänt fri. Vandrade långsamt på gatorna och lät solen leta sig in i mina ögonbottnar. Det var nästan nödvändigt för mig att komma bort en stund inser jag i efterhand. Det krävs inte så mycket för att känna livsandarna vakna till liv igen och man är tillbaka på banan. Just nu är jag det iallafall.

Idag - jakt!

Idag måste jag verkligen försöka hitta någon kontorsplats att arbeta på den närmaste tiden! Det blev alldeles uppenbart igår när jag försökte skriva ett mail till min chef med lilla C runt benen. Det tog nästan en hel timme att formulera några få rader och jag blev avbruten i tankarna hela tiden. Ska tilläggas att både Anders och Claras ena bror var hemma vid det tillfället. Jag är inte värdig lön om min arbetskapacitet ska se ut på det viset.

"Allt & inget"

- Allt och inget, säger jag ibland när Anders undrar vad jag sitter tänker på. Han ogillar det svaret. Jag tycker det är bra. Ibland har man ju så mycket saker att tänka på att det inte går att förklara på ett enkelt sätt. Tusen tankevirvlar som snurrar runt, de stannar till några sekunder i taget för att bearbetas lite mera innan de snurrar vidare. Innan jag skulle ha hunnit förklara en enda av alla de där tankarna har den redan snurrat bort för att ersättas av några nya. Inte ens lönt att börja förklara då resonerar jag och svarar "allt och inget". Och Anders suckar. Just nu är det ganska ofta allt och inget i mitt huvud.

Frågor & svar

- Varför dåligt med uppdateringar på bloggen? Sjukdomsepisoden med förkylningar och magsjuka som startade i julas har sänkt mig fullkomligt. Nattsömnen har varit skit och dagarna känts som evighetslånga träningspass. Är helt slut och blotta tanken på göra som inte är nödvändiga har fått gå bort. Snart tillbaka på plus/minus noll hoppas jag.
- Snart arbete? Om en vecka är det dags.
- Hur känns det? Vet inte riktigt.
- Är jag laddad? Har inte funnits någon möjlighet att ladda.
- Kommer jag att hinna bli laddad? Gärna men hur?
- Har jag hittat något kontor? Nej.
- Har jag panik över det? En aning.
- Har jag Ågren inför arbetet? Kanske lite.
- Har jag prestationsångest? Utan tvekan.
- Har jag tanketrängsel? You bet.

Dålig framförhållning

Jag ska ju börja arbeta om ungefär två veckor och inför detta har vi fått ett litet problem, eller egentligen ganska stort. Jag arbetar en hel del hemifrån när jag inte är på resande fot eller inne på huvudkontoret i Köpenhamn. Att jag skulle kunna sitta ostört här hemma med lilla C i samma hus finns inte på kartan. Skulle klart ha fixat detta lite tidigare men har nog förträngt det hela. Nu letar jag då febrilt efter någon typ av kontorshotell där jag kan inhysa mig. Det löser sig säkert på något sätt men just nu känns det väldigt besvärande om jag inte skulle kunna optimera min arbetsinsats under de tre månader det gäller innan nästa lilla bebis förhoppningsvis tittar ut.

Imorgon då?

Magsjuka och förkylning som avlöser varandra hos lilla familjen. Dålig aptit och nedrans skruttig nattsömn för alla. Året kunde ju börjat liiiite bättre. Varje kväll tänker jag att imorgon är det över och vi alla är "fit for fight" igen men hittills ingen sådan uppfylld önskan. Kanske imorgon....

"Mamma Bilmek"

"Mamma Bilmek" var det ja. Jag kryddade nog lite väl där inser jag nu, men just då kändes det rätt;)
Det är lillejulafton och vi har packat bilen till bredden inför julfirande hos svärföräldrarna. En aning sena som vi har en tendens att bli var vi även denna snöande afton. Nåväl. A tog bil nr 1 och körde i förväg och jag skulle köra bil nr 2 med Clara, Claras syster och hennes pojkvän. Trodde vi. Bilen var stendöd. Inga host, inga tick, inga brum eller vilka ljud man nu önskar höra i ett läge som detta. Bara att tänka om. Anders bror fick komma och hämta oss och bilen packas ur och allt packas in på nytt, inte mer med det just då. Dagen efter däremot, på julafton kändes det som om vi verkligen behövde få igång bilen för att kunna köra ner till Lund. För att kunna koppla startkablarna från Anders bil puttades "dödbilen" ner från uppfarten, ut på gatan. Verkligen mitt i gatan. Där stod den, fortfarande lika tyst och olevande. Startkablarna hjälpte inte alls. Bara att putta tillbaka in på uppfarten då. Om det hade varit så enkelt. Automatväxellådan gick inte att lägga i neutralläge längre och bilen gick alltså inte att rubba någonstans. Där stod den då, mitt i vägen. Saker som dessa är inte Anders starka sida och han började bli irriterad och stressad. Jag höll på att montera ett kök till C som hon fått i julklapp och menade att det väl måste stå i instruktionsboken hur man gör om bilen dör och växellådan låser sig. Nej, det gör det inte hävdade A som var tvungen att dra iväg på ett ärende mitt i allt. Bilen lämnades kvar på gatan.
Jag byggde färdigt köket och tittade sen ut på vägen där bilen stod, högst olämpligt placerad. Uppenbart att vi inte kunde lämna den där när vi skulle iväg och fira jul. Grannarna hade fått köra ett helt annat håll för att komma fram, om de ens klarat av att parera bilen i snöhalkan vill säga.
Tog inte lång stund att hitta info på nätet om att det finns resetknappar på automatväxellådor, att man skulle lirka loss damasken runt spaken och använda en skruvmejsel för att kunna manövrera den igen. Så jag gjorde det, växeln kunde läggas i neutral och bilen kunde med lite möda puttas in på uppfarten igen. Häpp!
Så var det med det. "Mamma Bilmek" var att ta i men växellådan gick att justera och bilen kunde flyttas till slut åtminstone och det var inte tack vare mannen i huset.
Bilen är fortfarande kass och jag funderar nu på att köpa en ny.

Packat och klart

Ja, packat och klart var det inför mina första två jobbdagar på länge, men väskorna står kvar...
Tudelade känslor hade jag inför denna nypremiär men jag var redo. Mer än redo skulle man kanske kunna tycka. Ännu mer redo var dock min kropp på att ta emot ett ilsket litet magvirus som slog an hårt och brutalt på söndagkvällen. Kräkningar och magkramper gjorde således att jag fick tacka för mig redan innan jag kommit dit. Vilket nederlag... Känns riktigt ruttet att behöva backa ur och med facit i hand är jag genuint besviken på att jag missade den här konferensen. Hade nog sett fram emot det mer än jag trodde. Jag är nyfiken på vad som hänt på jobbfronten, men naturligtvis än mer nyfiken på vad som komma skall. 1 februari är det allvar och DÅ är jag tillbaka med full styrka. Här hemma slickar A och jag såren efter magsjuka och lilla C har lyckats bli förkyld och febrig. Troligtvis jag som smittat denna gång. Inte mycket mer att göra än att rida ut stormen. Hoppas den drar förbi snabbt, stormen, helst redan nu. Puh!

God start???

Vi började det nya året med en magsjuk fröken C... Första gången hon är riktigt magsjuk. Det blev således en natt med kräkningar var 20e minut mellan 01-05.30. Stackars liten. Ovanpå det kan man ju lägga min egen synnerligen envisa förkylning som hållit mig vaken mången stund de senaste 4 nätterna. Pigg är inte ordet för att beskriva tillståndet denna årets första dag. Kan ju bara bli bättre då, eller hur! Vi har iallafall packat oss ut på en promenad i den bitande blåsten och belönat oss med varm choklad efteråt. Lilla bus verkar vara på banan igen och nu hålls tummar att ingen annan blir smittad. Jag ska jobba för första gången på nästan ett och ett halvt år nu på måndag och det hade inte känts så kul att behöva sjukanmäla sig då. Visserligen ska jag bara arbeta i två dagar men ändå. Hur det känns att börja arbeta? Inte så bra faktiskt.