Hatkärlek?

Det här inlägget kan synas främmande för dem som varit i vårt hem. Det är inte alltid så välordnat här om man säger så. Vi är tidvis många personer som lever här och fortfarande på alldeles för liten yta. Då blir det snabbt rörigt. Särskilt om, låt säga 80% av de boende inte bryr sig ett dugg om vilket och tycker att skorna går bra att ha inne även om det är regn och lera ute, att ens kläder väl kan ligga var som helst, att tallrikar och glas väl kan plockas bort av någon annan och dessa j-a skåpsluckor som någon annan kan stänga - typ. Jag kan fortsätta men slutar där.
Till saken. Det är något med städning som gör att jag mår bra. Det har alltid varit den tveklöst tråkigaste syssla jag kunnat tänka mig, men man mår ju så bra när det är klart. Lite som med träning om det är i en form man inte tycker är sådär jättekul. Det är aptråkigt under tiden men efteråt är det skönt. Beträffande träningen så är det endorfinerna som pumpar men städning kan väl knappast bidra med något större endorfinpåslag? Är det bara ens estetiska sinne som blir tillfredsställt så att man mår bra eller vad är det? Jag finner mig själv småstädandes lite titt som tätt numera när flickorna sover, och jag gillar det. Kanske en snabbt övergående fas men just nu är det så och det är ju utmärkt.
Att luften sen går ur mig när allt är fint och ingen ens lägger märke till det eller stökar ner igen innan dammsugaren hunnit in i städskåpet det är en annan sak...