Valborg

Valborgsmässoafton inleder vi med en tur till Danmark och konstmuseet Louisiana. Första gången på båt och första gången "utomlands" för Clara.

Inte helt lätt det där...

Håller på att måla om vår hall och färgen blev inte riktigt som jag tänkt mig... Snygg när den är våt på väggen men när den torkar blir den för mörk. Det tråkiga i det här är att det ligger ett tråkigt kakel på golvet som vi behövt ta hänsyn till när vi valde färg. Om så inte vore fallet hade jag gått på mycket ljusare grå än den jag nu smackat upp. Att byta golv just nu är inte riktigt läge. Att köpa ny färg? Orkar helt enkelt inte...
Nästa grej. Måla dörren. Har aldrig gjort och har verkligen ingen aning om hur det kommer att bli. Killen i färgaffären som tipsade om målmetod verkade inte ha erfarenhet av det här han heller. Hjälp!

Lustigt Ola!

Måste dela med mig av den här låten som jag hörde på Rix MorronZoo imorse.

Projekt Sömn

Länge sedan uppdatering av Claras nattsömn ser jag. Det går bättre, men inte helt bra. Med bra menar jag att hon skulle sova hela natten från typ 23-06 men så är då icke fallet. Hon somnar i regel vid 19-20. Första nattningen är aldrig särskilt besvärlig. Vi kan lämna henne ensam i sängen så leker hon till hon somnar. VARJE kväll vaknar hon sen efter exakt 45 minuter och är ledsen. Oftast brukar hon somna igen efter 10-15 minuter men ibland segar hon. Klockan 23-00 äter (ammar) hon och ibland sover hon lugnt till 05 för mat igen. Någon enstaka gång har hon lyckats med konststycket att sova vidare till det är dags att gå upp vid 06.30-07. De senaste nätterna har hon dessvärre envisats med att stå upp i sängen flera ggr på natten. Oftast inte särskilt glad då. Förra natten var hon uppe på det sättet minst en gång i timmen fram till kl 04. Då tröttnade jag och lade henne i vår säng. Inatt tror jag senaste "gymparundan" var klockan 02.30. Jag lämnade henne stående där. Hon somnade om själv och sov sen till 07. Tror jag, eller? Man blir ju rent vimsig till slut och har svårt att hålla koll på tiderna. Tur är kanske det...
Hon sov lugnare innan hon blev förkyld så förhoppningsvis blir det bättre igen när snuvan försvinner vilket den inte gjort helt än.

Fixardag

Fixardagar är inte min grej. Sådana som man har i bostadsrättsföreningen eller samfälligheten. Dagar då man tillsammans med sina grannar ska rensa gemensamma rabatter, klippa ner träd och måla staket etc. Och som avslutning ska man äta någon grillad korv eller dricka kaffe med kanelbulle. När jag bodde själv i lägenhet i Lund var jag inte med på en enda av de där fixardagarna. Söndag förmiddag var oftast inte veckans bästa och piggaste dag för min del heller om jag säger så. Jag menar inte på något sätt att man ska slippa undan. Det handlar inte om det. Jag betalar gärna en extra avgift för att jag inte deltar, eller för all del ge mig en uppgift att utföra när det passar mig. Så jag kan göra det ensam. Det är den här gemensamhetsgrejen jag inte klarar av. Jag fixar inte påtvingad samvaro. Vet inte varför, det bara är så.
Idag är det som ni kanske förstår fixardag här i området, men nu finns Clara och jag har ett alldeles legitimt skäl att inte delta. Anders däremot är som vanligt flitig och uppfyller vår kvot av socialt umgänge, idogt ogräsrensande och trädklippning - och det gör han med råge. Duktiga!

Vem ska pryda våra väggar?

Simon, Algot, Ada eller Margareta kommer att få pryda våra hallväggar.

Arbetet fortskrider

Inser nu att min energi kanske borde läggas på annat, men har jag börjat så är det "in i kaklet" som gäller...

Hej och hå vad det går

När jag bestämmer mig för något kan det gå fort. Nu är det hallprojektet vilket jag beskrev imorse som gäller. Knappt har färgproverna kommit innanför dörren innan jag börjat riva ner befintliga tapeten. Anders blir förskräckt och tycker jag är för ivrig. Jag menar att det ju ändå ska bort. Bästa sättet att få saker gjorda är ju att påbörja för då tvingas man slutföra. Om man är funtad som jag vill säga.

Dagens lunch

Dagens lunch var inte så nyttig men ack så god. För att inte nämna hur praktisk den är när man är på språng :)

Ordning och reda

Vi är av olika uppfattning här hemma när det gäller vissa saker och så ska det väl vara men inte när det handlar om ordning och reda. Jag erkänner utan omsvep att jag tidigare inte varit världens mest ordningsamma person när det gällt mitt hem. Det var när jag bodde ensam och ingen annan behövde lida av min slarvighet (kanske mest lathet). Nu är det annorlunda. Varannan vecka bor ju även Claras syskon här och tonåringar är väl knappast kända för att hålla ordning. Jag vägrar vara en gammaldags hemmafru och gå och plocka upp efter andra för det känns förlegat och orättvist, men när ingen ser hur stökigt det blir får jag lite smått panik, oftast bara inombords.
Det finns en fördel med de veckorna Anders har varit borta och det är att här varit undanplockat, rent och skönt hemma. Hela tiden. Jag njuter i fulla drag av detta och önskar så att jag fick leva i ordningen alltid. Har ingen aning om hur jag ska få det att bli verklighet för denna önskan verkar jag helt ensam om att ha :(.
Jag kan blunda ganska länge för oordningen men ibland slår det emot mig och jag måste göra något åt det. I desperata försök att underlätta organisering gör jag då små ryck. Nu är det dags för ett litet ryck igen. I hallen.
Vår hall är risig. Det framstår som om hundratals skor trängs där tillsammans med lika många jackor, vantar och halsdukar. Det mesta oftast i en ganska sorglig röra. Det är inte kul att komma in i vårt hem när man möts av det där kaoset. Länge har jag tänkt att jag skulle ta tag i det, men som med mycket annat har det inte blivit så. Nu är det dags. Jag står inte ut med att se det längre, måste få ordning. Att Clara förflyttar sig runt tämligen obehindrat nu gör det än mer motiverat att få saker på plats.
Jag behöver måla om väggarna vilket får göras när Anders kan ta Clara några timmar. Jag måste få ordning på alla skor som dräller och jag måste göra plats för jackor när vi får gäster. Inser att min egen garderob måste rensas för att kunna sluka lite av de kläder och skor som finns i hallen men nu börjar jag baklänges för min klädkammare känns alltför jobbig att styra upp just nu. När det är enklare att måla om och inreda ny hall så kanske ni förstår hur status därinne är... Men som sagt ingen annan behöver se eller lida av det.
Det innebär att jag idag ska hämta hem färgprover, köpa nya skohyllor och någon typ av väggförvaring. Lite besvärligt att bära allt samtidigt som jag har Clara men det får gå. Har kört barnvagn och kundvagn samtidigt förut och det går även om det förmodligen inte ser riktigt klokt ut.

Uppståndelse

Det är en seg diskmaskin vi har. Den har ännu en gång uppstått på nytt så än har vi inte köpt någon ny. Däremot kan jag tycka att det är lite oekonomiskt att ha en diskmaskin som behöver köras 6 ggr för att göra 1 gångs arbete... Nog tjatat om den nu.

Min favorithushållspryl

Min favorithushållspryl är inte så märkvärdig. Det är diskmaskinen. Om det nu kan kallas pryl? Jag älskar min diskmaskin för jag tycker verkligen inte om att diska för hand. Det är så tråkigt! Händerna blir alldeles skrynkliga och blöta, naglarna luckras upp och bryts. Visst har jag provat diskhandskar men det blir ju fuktigt och äckligt av dem också. Har till och med köpt diskhandskar med volanger och blommor i ett desperat försök att muntra upp det tråkiga görat. Sen har vi ju de äckliga matresterna som man kanske måste röra vid. Kladdigt och uschigt. Inser hur fjolligt och bortskämt det här låter men det kan inte hjälpas. När jag lagar mat (vilket inte är så ofta) kan jag välja maträtter utifrån hur mycket disk det genererar. Så illa tycker jag om att diska. Patologiskt? Kanske.
Nu har diskmaskinen pajat och vi måste köpa ny och det snarast! Disken i köket skriker efter omhändertagande men jag vill inte. Måste köpa diskmaskin NU, idag. Tycker jag. Vi är lite olika när det kommer till inköp av detta slaget Anders och jag. Han vill fundera och undersöka. Jag vill bara slå till. Hur svårt kan det vara liksom. Har ett viktigt krav på kommande diskmaskin, att den ska vara tystgående. Den missen gjorde vi sist och det ska vi inte göra om.

Kungligt

Idag på fm hade mammagruppen bokat visning av förskolorna i området. Tyvärr satte min förkylning stopp för det.
Låg utslagen med feber i soffan igår kväll. På TV'n gick då Det kungliga bröllopet på SVT. Journalisten och dokumentärfilmaren Anders Agger hade fått följa den danska kungafamiljen på nära håll och igår visades de första delarna ur den här dokumentärserien. Bra och personligt. Ett porträtt som i Sverige känns avlägset. Varför är det så? Inte konstigt att danskarna är mycket mer rojalistiska än vad vi är i Sverige. Fett apanage ska de svenska kungligheterna ha, men att dela med sig av sin vardag till svenska skattebetalare det går inte för sig. Risken är väl att de inte framstår riktigt fördelaktigt om en sådan insyn väl skulle komma till stånd. Kanske bäst med lyckta dörrar trots allt?

Otippat

Det bästa sättet att underhålla Clara utan att själv behöva flänga för mycket är att gå ut med vagnen. Sagt och gjort. Laddad med Panodil och näsdroppar gick vi. När Clara somnat bestämde jag mig för att vila på en bänk nära bäcken. Satt med ryggen åt det porlande vattnet när jag plötsligt hör ett plums. Det brukar finnas lite små fiskar där så jag vände mig om för att titta efter en lite firre. Trodde jag. Istället ser jag en råtta simma där i bäcken. Snabbt som ögat sick-sackade den från bäckens ena sida till den andra. Ska erkänna att jag blev lite stirrig vilket var fullkomligt idiotiskt naturligtvis. Vad skulle den göra mig?
Nåja, jag lyckades fånga den på bild men lyckas inte lägga in en pil på den lilla krabaten så ni får tro mig på mitt ord. Den är där någonstans. Skicklig simmare den där.

Va sa du?

Nu har Claras förkylning slagit till mig med full kraft. Lomhörd och febrig gör jag mitt bästa för att tillfredsställa virvelvindsbebisen som inte alls vill sova trots att vi varit uppe varannan timme hela natten. Förkylningar är så urbota trist och jag önskar just nu inget mer än att vi ska slippa det på ett bra tag framöver.

Udda njutning?

Det handlar om egentid. Den är dyrbar just nu. Hade planerat in en repa på stan idag. Det var mysigt även om det en lördag är alldeles för mycket folk ute för att jag ska vara helt nöjd. Shoppade lagom mycket kläder åt både Clara och mig själv. När jag sitter i bilen på väg hem inser jag att själva bilfärden nog är det skönaste och mest avkopplande av allt. Att sitta där i bilen och skruva upp musiken högt, högt. Skråla med när jag känner för det. Vänta in de där favoritpartierna i en låt som får håren på armarna att resa sig. Höra någon bra diskussion på radion. Att manövrera den där plåtsaken dit jag vill. Det är ju hur härligt som helst och i regel mycket billigare än ett varv på stan.

Kommer denna godbiten att lätta upp mitt humör månne?

Saker jag inte förstår mig på

Saker jag inte förstår mig på eller kanske rättare sagt stör mig på. Efter en stökig natt med snuvig, febrig virvelvindsbebis i sängen är jag tämligen lättirriterad idag.
Vi börjar med uttal.
- Det tramsiga uttalet av Schweiz som vissa människor envisas med är ju inte så nytt men inte mindre töntigt för det. VARFÖR säger man "sveisch" liksom?! Vet man inte hur det stavas? Vad är problemet? Vi var på skidresa och vår blonderade reseledare, sannolikt född på 80-talet hälsade oss välkomna till "sveisch". Ursäkta, var hade vi hamnat sa du? SCHWEIZ!!! Ska det vara så svårt?! Jag förstår det inte.
- Sen har vi då ordet jeans som vissa personer nu börjat uttala "jinns". Vadå "jinns"?? Vad f-n är "jinns". Hörde det senast idag av den dryga, självupptagna programledaren på morgonradion. Upprepade gånger säger hon "jinns, jinns, jinns". Stavas det på något sätt så att man skulle kunna tro att uttalet blir "jinns"? Nej! Jag förstår det inte.
Nästa irritationsmoment här idag är skåpsluckor och dörrar.
- Varför stänger man inte skåpsluckorna i köket efter sig när man tagit vad man ska ha?! Blir så oehört irriterad av att komma ut i köket och se skåpsluckor stå öppna. Jag vill inte kunna se att man tagit fram sin tallrik ur det skåpet, muggen ur det skåpet och brödet ur det skåpet. Stäng skåpsluckorna!!!! Hur svårt kan det vara? Förutsätter man att någon annan ska stänga efter en? Ser man det inte? Förstår man inte att luckorna inte är självstängande? Tycker man att det är snyggare med öppna luckor? Vad är problemet? Jag förstår det inte.
- Dörrar. Samma sak där. Varför stänger man inte dörrar efter sig eller åtminstone puttar igen dem? Vem ska göra det istället? Börjar tro att det handlar om någon form av revirpinkande. Att det ska märkas varje gång man varit någonstans. Som en skvättande marskatt. Om så är fallet så har jag fattat det nu, men sluta! Om jag skulle ta betalt varje gång jag stänger skåpsluckor eller dörrar efter någon annan här hemma skulle jag har råd att köpa den där nya bilen jag vill ha. Jag förstår det inte.
Som jag sa, lättirriterad.

"Rumpradar"

Vilda Bebin har nog blivit lite förkyld och vilar för omväxlings skull lite längre på förmiddagen. Hoppas det går över fort för förkylning hos henne suger verkligen!
Jag ska passa på att njuta i solen en stund - om jag hinner. Ibland undrar jag om min rumpa har en inbyggd radar som sänder till Clara. För aldrig slår det fel att hon vaknar just i samma ögonblick som jag sätter mig ner. Kanske bättre att stå upp då;)

Tända, släcka, tända, släcka, tända, släcka, tända...

Vilken underbar syn som mötte mig imorse! Clara som för övrigt sovit HELA natten tyckte nog det var för mörkt i rummet när hon vaknade. Hon hade rest sig upp och gått längs med spjälorna i sängen till taklampans strömbrytare på väggen. Där stod hon överlycklig och tände och släckte. Och tände och släckte. Söta, duktiga tjejen.

Resesängen

Såhär ser resesängen ut när den är ihopfälld och inpackad i medhörande väska. Storlek som en mindre hockeytrunk. Briohunden för jämförelse. Väger ca 10 kilo skulle jag tippa. Premiärsovet borta gick utmärkt. Nästa helg är det dags för resesängssov nr 2.

Dagens läxa

Du skall icke bära vita kläder då du matar trött, hungrigt och envist barn.

Beachparty - typ...

Idag blir det fika på stranden med mammagruppen. Det innebär häng vid surfarklubben. Den där surfarklubben ja. När vi flyttade hit trodde jag att det skulle innebära gott om fräscha, vältränade surfarkillar med solblekt rufsigt hår. Att de hängde där kring sin klubb hela somrarna. Surf på dagarna och grill med rajraj på kvällen. Verkade ju lovande. Jag hade fel kan man lugnt säga. Surfarklubben består av feta pensionärsgubbar (nåja nästan) som mest står och filar på sina brädor eller försöker få rätt på sina kitesegel. Tror inte jag sett en enda man där som överhuvudtaget kommer nära några surferboyattribut. Trist, men sant.
Inte mer än rätt då att surfarklubben kan brukas av ett gäng morsor med barn också. Inte så hett det heller...

Har just läst ut

Har just läst ut den här boken. Köpte den till Anders på Internationella kvinnodagen.Sammanfattningsvis bra. Mycket igenkänning för den relativt nyblivna mamma som jag är. Absolut läsvärd för nyblivna föräldrar, eller alla småbarnsföräldrar för den delen. Därmed inte sagt att jag köper allt med hull och hår. Boken handlar mycket om jämställdhet, eller bristen på jämställdhet i den egna familjen och vilka konsekvenser det kan få i en relation och för en själv som individ.
Det väcker en del tankar om det där med jämställdhet. Jag är för jämställdhet men är inte feminist. Män och kvinnor är olika och ska väl vara det som individer? Lönedebatten är naturligtvis helt uppochned, det kan man ju inte tycka annat om. Lika lön för lika arbete. Jag gillar däremot inte idén om att jämställdhet ska behöva styras uppifrån. Kvotering och påtvingad lika delad föräldraledighet är inte min melodi. Kvotering innebär att det kanske inte alltid är den mest kompetenta person som väljs för respektive uppdrag. Påtvingad delad föräldraledighet säger sig självt. Påtvingad. Alla vill inte vara hemma, alla har inte råd att vara hemma, men alla kan välja själva. Alla måste få bestämma över sina egna liv. Skulle det nu vara så att man tycker att ens livssituation förstörs eller präglas så fruktansvärt av ett patriarkat får man väl som enskild individ ta tag i det. Ur den aspekten har väl alla ett val?

Söndagmiddag

Som bekant är jag urusel på matlagning men försöker ibland ändå. Idag står jag för söndagmiddagen. Krävs inga avancerade kulinariska kreationer för att jag ska misslyckas så det återstår att se om det går att äta. Grekiska färsbiffar med fetaost och rosmarindoftande klyftpotatis med tsatziki är det tänkt att det ska bli...

Superirriterande del 2

Samma nummer. Mitt i natten. Sorl och stök i bakgrunden. Grrr.

Superirriterande

Jag har gjort det själv. Jag har råkat ut för det själv. Förr spelade det inte så stor roll. Nu gör det. Jag talar om nattliga felringningar. Visst har jag också slarvat med knapplåset på mobilen och folk har blivit uppringda av misstag fast jag själv inte haft en aning. Oftast då från bardisken eller någon liknande miljö där det stökats och väsnats runtomkring. Visst har människor ringt till mig av misstag mitt i natten på samma sätt men då brydde jag mig inte. Nu däremot är det väldigt irriterande när det ringer mitt i natten och jag behöver vakna en extra gång och i värsta fall även Clara. Håll koll på knapplåset! Hur svårt kan det vara? Tantvarning på det här också inser jag ;)

Nu kommer det...

Förlåt att jag hållit er på halster men jag drog i väg till Lund tidigt i förmiddags för kusinlunch och hann inte skriva något inlägg innan dess.
Jag lever, Clara lever, att Anders skulle överleva gårdagskvällen var det ingen som tvivlade på.
Det gick ju naturligtvis bra igår kväll. Det var väl egentligen ingen mer förutom jag som trodde något annat. Klockan 19.11 fick jag ett SMS som upplyste mig om att all kvällsgröt inte ätits upp pga att hon var för trött och somnat sött ifrån den. Skönt tänkte jag först. Besvärligt tänkte jag sen. Då vaknar hon väl snart igen och vägrar flaskan, men det gjorde hon tydligen inte alls. Hon somnade alltså som hon brukar och natten som följde var som den brukar. Inget konstigt alls. Jag har övervunnit första kvällen borta och det känns oerhört bra!
Hur mådde jag under kvällen då? I början riktigt stirrigt men när vi väl beställt mat och dryck så släppte jag det. Tänkte helt enkelt att det inte fanns något jag kunde göra därifrån och det skulle gå alldeles lysande. Väl hemma igen kändes det så gott att sticka in näsan på hennes rum och känna den där underbara bebislukten, Claralukten. Min duktiga, fina lilla tjej. Och - duktiga, mesiga mamma ;)
Nu skiner kvällssolen och det är fredag. Livet känns ganska bra just nu!

Nu eller aldrig...

Nu drar jag. Mår så dåligt att jag håller på att kräkas. Inser det rubbade i detta och klär på mig min jacka, mina stövlar, tar min väska och går ut i stadskvällen. Lycka till, till mig...

Jag är en mes

Jag är så MESIG när det kommer till Clara. Mesig, mesig, mesig! Hade jag sett mig själv utifrån (vilket jag på sätt och vis kan) så hade jag bara skakat på huvudet, suckat och tyckt att jag själv var den hönsigaste morsan jag någonsin mött. Vad är problemet liksom? Innan jag fick barn hade jag definitivt tyckt så. Jag hade nog nästan spytt galla över hur mesigt det här är.
Ikväll ska jag för första gången sedan hon föddes ut en runda på stan. Äta i lugn och ro, kolla på folk och förhoppningsvis lyssna på lite musik. Urtrevligt ju. Anders ska således natta och lägga Clara själv utan att jag är där för första (!) gången. Jag mår redan dåligt men inser hur mesigt det här är. Hon är med sin pappa. Hennes pappa som nattat alla hennes syskon massor med gånger. Hur kan jag tro att det ska bli totalkatastrof? Att hon ska känna sig så grymt övergiven att hon aldrig mer vill ha med mig att göra? Lilla bebisen.
Jag måste nog ägna mig åt någon typ av mental peppning. Eller förresten jag kanske borde gå i terapi... Det här är nog på gränsen till patologiskt.
Hon är mer än 8 månader och jag har funnits där varenda, varenda kväll sedan den dag hon föddes. Det är dags nu. Eller varför är det det? Jo, det är det. Eller? Kan jag vara så här egoistisk? Kanske bra för Clara och Anders det här? Eller? Nog bäst att stanna hemma. Nej, nu måste jag få koppla bort hemmafronten en stund! Kommer jag att kunna det? Måste, måste, måste.
Framgår det att jag har lite att bearbeta inför kvällen? J-a mes!

Djurparksbesök

Vi var på ett soligt Skånes Djurpark idag.
Att käka lunch utomhus var härligt

Att kolla på älgarna som var alldeles, alldeles nära var tydligen inte lika intressant...

Djurparken

Idag skiner solen och vi ska göra ett besök på Skånes Djurpark. Får se vad Clara tycker om det. Om det inte skulle falla henne i smaken så gör det ju hennes mamma åtminstone ;)

Matta

Har köpt ny matta idag. Färgnyanserna syns inte riktigt bra på bilden men att den är mjuk och skön att sätta kalla fötter i syns väl? Egentligen tror jag att det slutar med någon typ av äkta persisk(?) matta, men i väntan på Anders perfekta auktionsinrop blir det den här. Kan tillägga att Clara som i vanliga fall kryper av och bort från mattor gillade den vilket än mer motiverar att den får flytta in.

Resesängen

Jag köpte ju en resesäng till Clara tidigare i veckan och lovade recension. Sängen är väldigt lätt att fälla upp och ihop plus att den kommer i en behändig väska så den är lätt att bära med sig. Madrassen som hör till sängen är ganska tunn så jag köpte en extra bäddmadrass till.
Och det viktiga då? Hur funkar den?
Igår, på påskafton var vi hos Claras farmor och farfar där resesängen skulle tjäna sin viktiga funktion. Tupplurar här hemma hade vi testat innan i veckan vilket gått bra, men nu var det då dags för självaste eldprovet.
Utfall? Lysande! Clara verkade trivas så bra i sin nya säng att hon sov lugnare än på länge. Somnade själv under tystnad, inga täta uppvak, somnade lätt om själv de få gånger hon vaknade till. När vi skulle dra oss hemåt på natten tyckte jag så synd om henne för det såg verkligen behagligt och rofyllt ut där i sängen. Väl hemma börjar jag undra om det är något fel på hennes vanliga säng...?

Första påsken

Jaha, detta är Claras första påsk. Har jag då fixat det extra påskigt? Nej. Jag har inte påskpyntat. Jag har inte köpt påskägg. Jag har inte planterat några blommor. Jag har inte lagat påskmat (vad det nu är) och jag har inte målat några ägg. Sannolikt inget som ska ärra Clara för evigt. Jag lutar mig tillbaka och tänker att denna påsken kommer hon ändå inte att minnas, men nästa år ska jag fixa. Kommer hon att minnas nästa år? Förmodligen inte men då gör vi det åtminstone tillsammans. Då är det en annan femma.
Påskaftonen firas hos farmor och farfar och där får hon säkert sin dos av påskfeeling skulle jag gissa.

Haveri

Internet har inte fungerat här på 1 1/2 dygn. Telia har jobbat med
problemet medan jag insett hur nästintill beroende man är av denna
typ av kontakt med omvärlden.
Nu fortsätter den långa fredagen och förhoppningsvis funkar allt
även imorgon.