torsdag 27 oktober 2011

Messmöret


Alltså Messmör. Jag förstår inte varför jag inte kan tycka om det. Det luktar "vaniljigt" gott och skulle ju vara det utmärkta pålägget. Jag köper ett paket då och då för att testa men tycker fortfarande inte om det. Igår köpte jag det igen, som ingrediens i en sås. Så är det gott men på macka får jag nästintill kväljningar. Försökte applicera min vilja att äta messmör som pålägg på min stackars dotter. Gick inte hem där heller. Måste man vara norrlänning för att gilla kanske?

4 kommentarer:

  1. Åh jag älskar Messmör. Särskilt med vanligt smör under. Jag vet, det låter onödigt med smör på smör. Men det är sältan i smöret som bryter mot sötman i Messmöret som gör det. Gott gott gott!

    SvaraRadera
  2. Mikaela: Aha, kanske det är smöret under som ska göra susen?! Får stålsätta mig och testa EN gång till;)

    SvaraRadera
  3. Do it! Och jag är ju inte ens nästan norrlänning som den infödda stockholmaren jag är! Det finns hopp även för dig, din söderböna! ;)

    SvaraRadera
  4. Mikaela: Jo men visst!! Så ska det ju ätas, det var faktiskt gott med smör under. Söderbönan tackar för tipset :)

    SvaraRadera