Oönskad dominoeffekt

Ju mer man tänker på saker och ting som behöver göras desto mer saker och ting dyker upp som faktiskt behöver göras, oönskad dominoeffekt kan man ju kalla det. Ett litet axplock av vad som behöver göras här för tillfället, köpa nya sängar, köpa nya lakan, rensa upp i sovrummet, sälja en av bilarna, bygga om i förrådet så syskonvagnen får plats, hämta syskonvagn, tvätta babylakan, köpa ny skötbädd, plocka fram och gå igenom babykläder, hämta släktvagga, göra iordning sovplats, handla vårgarderob till C som funkar på förskolan, skola in lilla C, fotografera magen innan den försvinner, städa klädkammaren så man kommer in i den, laga trasig gardinstång, köpa nya gardiner, plocka undan överflödiga skor och vinterjackor i hallen, putsa fönster, blogga, etc, etc.... Listan kan nog bli oändlig men jag slutar nu.
Jag arbetar fyra veckor till sen ska jag ta itu med en del av det där. Fyra veckor att arbeta om allt håller sig lugnt i magen vill säga. När jag väntade C trodde vi att hon skulle födas prematur ungefär vid den här tiden i graviditeten för jag hade så mycket sammandragningar. Det var lättare då att lyssna på kroppen och göra vad man behövde - vila. Nu är det fullt upp på arbetet dagtid och fullt upp hemma övrig tid. När C somnat på kvällarna är det inte länge jag orkar hålla motivationen uppe för att inte själv gå och lägga mig. Tråkiga kvällar för A men jag orkar helt enkelt inte, och att beta av något på "to-do-listan" finns absolut inte i min värld just då. Jag gör det sen. Sen när lilla C är på förskolan och jag har tid. För visst kommer jag väl att hinna det?
Förskolan ja. 1 vecka kvar i frihet sen ska C skolas in och jag har ont i magen redan. Vill så gärna att hon ska trivas på sin förskola, det hade ju blivit så mycket lättare då.