torsdag 22 november 2012

Passar på nu

20 dagar sedan senaste inlägget! Undrar om det någonsin gått så lång tid. Men jag tänker på bloggen varje dag. Tänker att det här vill jag skriva om, det här måste präntas ner i min virtuella dagbok, det här vill jag dela om någon fortfarande kikar in. Det stannar tyvärr vid tankar och orden får aldrig knappas fram på tangentbordet och skina upp på skärmen, publiceras och finnas till. Men nu passar jag på. Jag har 25 minuter till nästa punkt på agendan. Om inte jag måste gå nu. Jag hör hosta från någon av flickorna. Nej, tyst igen. Jag har ju redan börjat arbeta en dag i veckan och det har väl gått bra. Ångesten innan var fruktansvärd, men väl på plats så var det helt ok. Nästa steg nu är på måndag då jag för alltid återvänder till arbetsmarknaden. För alltid är fel att säga, inte om jag skulle vinna ohyggliga mängder med pengar eller fram till att jag går i pension. Det obehagliga med att överlämna mina döttrar till barnomsorg under X antal timmar i veckan är att det inte längre är jag eller A som har ensamrätt på att forma dem. De formas av utomstående människor vars värderingar och livssyn vi egentligen inte vet så mycket om. Det är bra pedagoger på flickornas förskola, jag menar inte så men de är ju ändå utomstående. De kan inte återge eller återskapa det klimat, tankesätt och sociala samspel som vi står för i vår familj. Det är ju inte meningen och av många anledningar omöjligt men jag kan inte låta bli att undra hur skillnaden på mina barn skulle bli om de fick vara hemma till skolstart vs barnomsorg. Det får jag aldrig veta för det finns ingen kontrollgrupp. Nog ältat. Nu är jag avbruten igen - av Anders som just kom hem och pratar oavbrutet. Återkommer...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar