Grattis Nora!

Lilla, underbara, älskade Nora. Igår var det 1 år sedan vi fick träffa dig första gången. Jag minns det som om det var igår. Jag tänker på den dagen ofta, ofta. Det gick fort när jag väl förstod att du tänkte komma ut. Mormor skulle passa storasyster men hann inte komma hem till oss innan vi fick dra iväg till sjukhuset. Tur att ni har äldre syskon som kunde rycka in. Du gjorde din entré på kvällen så du och jag blev tvungna att stanna på sjukhuset över natten. Pappa åkte hem till Clara. Du låg på min mage nästan hela den natten. Jag kunde inte sova, tagen av stunden. Låg och tittade ut genom fönstret, ut på den vackra natthimlen, lyssnade på dina andetag, kände på din mjuka hud, tittade på dina små fingrar. Allt kändes overkligt och jag kunde knappt förstå att jag nu var mamma till två små flickor. Mina, fina flickor som jag fortfarande beskyddar alldeles för mycket. Det var oväntat att jag skulle bli så, men så blev jag. En hönsmamma. Igår fyllde du då 1 år. Ett år fyllt av utveckling. Du har blivit en sprudlande liten dam. Pigg och nyfiken med en vilja av stål, vilket vi lär få se än mer av i framtiden. Du avgudar din storasyster. Finns inget som kan toppa henne. När hon busar med dig kiknar du av skratt. Du har sovit som en skrutt och ätit nästan lika illa men du trivs. Du älskar livet och jag älskar dig. Grattis Nora och tack för att du finns!