Ner & upp igen

Det var inte länge Claras urväxta kläder förblev nedpackade. Nora är såhär långt i livet längre än vad storasyster var i samma ålder så de av Claras kläder jag nyligen packade ner packar jag nu upp igen till lillasyster. Det är något visst med små barnkläder. Det sitter som små minnen fastetsade i varje plagg. Jag ser Clara framför mig i den där klänningen, i shortsen eller i linnet. Jag minns vad vi gjorde den där soliga dagen då hon hade hatten med lila blommor, jag minns hur hon klättrade i utemöblerna med den där duvblå skjortan och hur hon käkade gräs med de rosa byxorna på sig. Idag är de minnena fortfarande glasklara, tydliga. Kommer det alltid vara så eller när glömmer jag? När vet jag inte längre om det var Nora eller Clara som hade på sig vad och vad vi gjorde i just den där klänningen? Hur fort går det att glömma bort allt det, som idag känns som igår? Bästa lösningen vid minnestapp - dokumentation.