Platt fall

Jag har ju kämpat på med vår ena honkatt som kastrerades (jo, det heter så när äggstockar och livmoder tas bort) för 12-13 dagar sedan. Kanske fel att säga att det är JAG som kämpat för mest har det nog ändå varit katten. Det var ju en pärs att överhuvudtaget få henne till veterinären med flykt ut transportburen, boka ny tid, fixa ny transportbur, fixa barnvakt, köra med sönderstressad, skrikande katt i bil. Jag var stirr, katten var stirr. Det hela var kort sagt inte särskilt behagligt. Hursomhelst, operationen gjordes och katten har därefter varit tvungen att bära en skyddskrage för att inte slicka och riskera att infektera såren. Den kragen var av redan innan vi kom ur bilen efter operationen... Försökte med någon typ av hemmabygge i form av mjuk halskrage men den fyllde inte sin funktion. Allt det här resulterade i att katten slickade på sina sår och blev infekterad. Såret luktade apa och jag fick ringa djursjukhuset igen. De ville inte skriva ut antibiotika utan att kika på katten och odla från såret först, suck. Inte en chans att jag skulle göra om hela proceduren med bilfärd för att få konstaterat det självklara. Det blev behandling på eget bevåg. Infektionen läkte. Katten har haft dumstruten på sig och varit SÅ himla olycklig, deprimerad. Inte fått gå ut och varje förflyttning här inne har slutat med att hon gått emot något. Stackars lilla. Igår togs stygnen och jag såg ljuset i tunneln. En natt till med dumstrut på katten sen frihet. Bort med strut och ut i det fria. Jag var så glad för hennes skull när jag imorse äntligen kunde befria henne från den gigantiska, hårdplastkonen och öppna dörren. Vilken lycka!!! Går katten ut då? Nej. Hon sitter stilla kvar och tittar på dörröppningen men rör sig inte ur fläcken, fullkomligt ointresserad. Jag lyfte då ut henne men hon vände kvickt om och gick in igen och har inte gått ut igen. Platt fall, så misslyckat...