Farväl min nyfunna vän

Imorgon säger jag farväl till min nyfunna vän "Mr Ketos". Det är med blandade känslor jag avslutar det här projektet som pågått i nästan fyra veckor. Det började som en sockeravgiftning men fortsatte som ett kroppsligt experiment. Hur skulle jag må och hur skulle min kropp reagera, fungera med ketonkroppar som bränsle istället för glukos. Svaret är bra! Utomordentligt bra om jag ska vara ärlig. Jag har inte haft såhär mycket energi på väldigt länge. Jag har inte haft svårt att hålla mig till kolhydratfattig kost, och jag har inte fuskat en enda gång. Jag vet att jag sedan tre dagar efter start varit i ketos, det har jag kollat med Ketostix (sa ju att det blev ett experiment). Felkällor i min positiva utvärdering kan ju vara det faktum att jag börjat träna samtidigt och det att jag tvingats äta ordentliga måltider flera gånger om dagen vilket jag slarvar med i vanliga fall. Vad som är hönan och ägget här kommer jag aldrig få veta men bra har jag mått. Varför sluta då? Därför att kosten blir enahanda. Det är mycket ägg, det är mycket fett och mycket såser. Jag saknar frukt, grönsaker och känslan av fräsch mat och så länge det bara är jag som äter LCHF så blir det trots allt omständligt att laga separat mat till mig. Får se hur det blir, förhoppningsvis hittar jag någon bra kompromiss av kost med mindre kolhydrater som passar mig, för såhär skulle jag gärna må jämt. Jag hoppas nästan att min ökade energinivå beror på annat än ketosen för då innebär det att den kommer leva kvar så länge jag fortsätter med ordentliga måltider och träning. Om inte, får jag verkligen överväga att hälsa på "Mr Ketos" igen för jag har trivts i hans sällskap.
Men imorgon är det i vart fall farväl, eller kanske, på återseende.