Kollektivtrafik

Jag sitter ensam på ett tåg. Det är något speciellt med att åka kollektivt som vuxen. Oftast tar jag bilen om jag ska någonstans, oftast även när vi ska på fest. Eftersom jag varit gravid eller ammat typ de senaste 4 åren så har jag alltid kunnat köra hem. Om jag åker buss eller tåg idag så beror det i regel på att jag ska ut ensam och inte vill förflytta mig med bil hem. Känslan som då infinner sig är speciell. Dels beror det på att jag för ovanlighetens skull är ensam, dels för att jag ska göra något trevligt, men mitt i detta känner jag mig som en tonåring som inte har något annat val när det kommer till transportmedel. Så här sitter jag nu en rynkig, lite slapp tonåring och börjar må illa för att jag glömt bort att man inte ska åka baklänges.