Hur blev det nu?

Tycker att jag lever i ett jämlikt förhållande för det mesta men ibland uppstår situationer som får mig att fundera. Inte bara ur mitt eget perspektiv utan i största allmänhet. Missförstå mig inte, vi hjälps åt här hemma men idag frågar jag mig själv vilket årtionde jag/vi kvinnor egentligen lever i.
Anders och Clara tar en tur och min egentid går åt till att städa. Hatar görat men det ska ju göras och någon måste göra det. Medan jag plockar, dammar, torkar och diskar känns inget mer naturligt än att sätta på just denna cd'n. Just det - CD! Även detta en aning otidsenligt kan man tycka. "Sånt är livet" sjunger Anita Lindblom och så är det kanske. Eller? Även om jag tror att det är såhär fördelningen ofta kan se ut bland småbarnsföräldrar idag så vill jag inte det. Hoppas jag har fel! Önskar att ett land som sägs vara i framkant beträffande jämlikhet inser att det inte bara är på arbetsmarknaden det är skevt. Att föräldraledighet per automatik inte ska innebära markservice av allehanda slag. Man är ledig från sitt arbete för att ta hand om barn. De sysslor i hemmet som inte gjordes under ens arbetstid förut ska väl plötsligt inte utföras av den som är hemma? Självklart gäller det åt båda håll! Naturligtvis är det lättare att göra saker när man ändå är hemma och man gör ju det oftast. Kör några maskiner tvätt, diskar, dammsuger lite, städar toaletten, byter lakan, handlar mat, plockar undan, plockar undan och plockar undan. Ibland gör man det inte och då blev det plötsligt såhär. Att man går och städar på sin egentid... Absolut ingen som kräver det av mig men det ska ju som sagt göras och det känns ändå överordnat att Anders får vara med C när han kan. Kanske ur det perspektivet man ska se det? Blir det bättre då? Jag vet inte. Är det det som ställer till det? Papporna måste ju få träffa sina barn. Men gör männen likadant? Använder de sin egentid åt hushållssysslorna? Jag pratar om det outsagda. Det som MÅSTE göras hur trist det än må vara. Är det typiskt kvinnligt att ta tag i det trista när det finns en lucka? I så fall har jag mycket man i mig också, men kanske inte tillräckligt. Som ni ser bortser jag i mitt resonemang från matlagningen. Även om män idag ofta står för matlagningen så är det trots allt ganska mycket mer som ska fixas i ett hem. Helgmatlagningen bland män i Sverige är ju dessutom så prestigefylld numera att den nästan får räknas som en hobby. Nej, fy vad jag svamlar på nu. Jag undrade ju egentligen bara om det är vanligt att männen städar på sin egentid??
Nåja, skönt med städat är det iallafall!