Bortglömd- på riktigt

Idag hade jag bestämt mig. Jag kände mig laddad. Kläderna var utplockade. Skorna var redo. Nu skulle det ske. På eftermiddagen. Anders skulle ta flickorna en stund. Grönt ljus, bara att tuta och köra. Eller springa. Det var det jag skulle, springa, jogga. För första gången på mycket länge var jag så sugen på att dra iväg på en joggingtur. Sen kom något emellan. Och något litet till. Och något till. Sen glömde jag att jag hade lusten att jogga idag. Nu blåser det, mörkret och regnet har lagt sig som en blöt filt över vidderna. Jag tittar på mina joggingskor. En annan dag kanske jag har lust att jogga igen. En annan dag som jag inte glömmer bort det.