Koffeinvett

Känns onekligen lite lyxigt idag. Anders är ledig och jag ska spendera X antal timmar hos frisören. Helt ensam. Bara jag, jag, jag.
Känns som resultatet av klippning och färg nästan blivit sekundärt.
Imorse när jag vaknade efter en natt med varannan timmes uppvaknanden var jag smått ilsk och fullt övertygad om att kapa av allt hår. Bort skulle det. Allt. Inget långt bångstyrigt hår att sätta upp, inga gummiband, inga klämmor, ingen styling för att kunna ha det utsläppt. Bara kort och lättskött. Out-of-bed-hair. Bland det snyggaste jag vet på andra men är för feg för själv. Det beslutet fattade jag då när jag inte var vid mina sinnes fulla om man säger så. Nu har jag druckit kaffe, sett mitt fula tryne i spegeln och kommit till sans. Kanske så pass mycket att det som vanligt blir en mesklippning. Vi får väl se, koffeinet går ju ur kroppen igen innan det är dags.
Det här ska bli mitt sommarhår men med tätt, grått väder ute är det svårt att riktigt få in rätta känslan.