Osliten navel & vimsighet

Vart tog den här helgen vägen?! Nästan på vippen att jag får lite söndagsångest fast jag inte ska jobba imorgon. Jobba och jobba, det är en definitionsfråga inser jag. Kan ju inte påstå att min navel är utsliten av allt pillande jag har tid med om dagarna...
Jag är vimsig numera.
Vi var i Lund igår och Anders tog en snabb tur vidare till Malmö för att hämta en tavla. Under tiden han var iväg passade det bra med lunch för Clara hemma hos mina föräldrar. De var bortresta men vi var därhemma ändå. Frid och fröjd. Vi åkte vidare till Anders bror och svägerska för fika och senare drink med tilltugg. Frid och fröjd. Vi åkte hem framåt kvällen. Frid och fröjd. Trodde jag! När vi väl är hemma slår det mig. Jag har glömt att låsa dörren hem till mina föräldrar!
Man har ju i stort sett alltid, alltid gjort vad man tror man glömt men nuförtiden är inget säkert när det gäller mig. Just när det gäller olåsta dörrar och glömda nycklar på utsidan av dörren har sömnbristen krönt mig till drottning. Kan inte längre räkna gångerna jag glömt det ena eller det andra. Hopplöst. Med den här vetskapen blev jag smått svettig. Vad gör man? Fick till slut ringa, en för mig tämligen okänd granne. Han måste trott att jag var störd på något sätt men han gick snällt och kollade om dörren var låst. Denna gången var den det. Tack och lov annars hade jag fått spendera lördagkvällen med att köra 10 mil fram och tillbaka för att låsa den där dörren. Roligare saker kan man ju göra av sin helg. Helgen som nu då redan är slut...