Jag köpte den här boken häromdagen. Har inte haft någon positiv uppfattning om Alex Schulman. Har i och för sig inte läst eller hört så mycket av det han gjort men tyckt att han på ett ganska onyanserat och okänsligt sätt kritiserat människor och företeelser. Visst, det har ju säkert varit ett sätt att profilera sig, men ändå. Trist attityd på en dryg, ytlig typ har jag tänkt.
Med den inställningen kändes det lite tveeggat att köpa boken men jag gjorde det ändå. Försöker att inte ha förutfattade meningar om människor och att hålla sinnet öppet därför ville jag läsa hans egna ord. Jag är glad för det. Det är en välskriven och utlämnande berättelse om relationen till hans pappa som inte längre är i livet. Han beskriver oerhört ömt och kärleksfullt om sin uppväxt och de minnen han har kvar från sin pappa och den familj som en gång var. En fint berättad historia som vid mer en ett tillfälle gjort mig tårögd och ändå har jag bara läst halva boken än så länge.
Min uppfattning om Alex Schulman har därmed helt förändrats. För en människa med tankar och känslor som dessa kan omöjligt bara vara dryg och ytlig. Känns bra, att få ändra uppfattning om människor till det bättre.
Inlägg
Jag läste ut den boken igår kväll och tyckte också om den. Kan dock tipsa om hans sommarprat (om det fortfarande ligger kvar på P3`s site?) för det var ännu bättre!
SvaraRaderaHar inte läst boken, men jag läser ofta hans pappablogg och den är riktigt rolig:). Kanske för att hans dotter är i samma ålder som Molly så man känner igen sig i mycket.
SvaraRaderaHoppas du inte är alldeles insnöad, hör att det är riktigt busväder nere hos er.
KRAMAR
Camilla T: Tack för tipset, ska kolla om "sommarpratet" finns kvar.
SvaraRaderaMaria: Även hans pappablogg ska besökas.
Ja, det snöar verkligen här idag! Får se om det överhuvudtaget går att ta sig ut imorgon bitti. Kram