tisdag 23 februari 2010

Projekt Sömn

Projekt Sömn går inget vidare men jag kämpar på så gott jag förmår.
Det är det obligatoriska ledsna, förtvivlade uppvaknandet på kvällen efter 45 minuters sömn, flera korta vakenperioder på nätterna. Utöver det 1-2 matningar/natt. Ska tillägga att vi också har katter som jag är uppe och släpper ut 1 eller 2 ggr/natt.
Jag är mör.

2 kommentarer:

  1. Usch vad jobbigt. Vet precis hur det är. Minus katterna. Men vår situation har ju förbättrats monumentalt senaste veckorna.
    En sak tänkte jag på. Sover Clara när du lägger henne? Alltså har hon somnat i din famn? För vi har märkt att de gånger Vera somnat hos mig och jag lagt henne ofta vaknat just efter en halvtimme eller liknande och varit ledsen. De gånger jag däremot väckt på henne lite och sedan lagt henne, eller de gånger Mats lagt henne och hon då varit vaken när hon kommit ned i sängen, då sover hon längre.
    Första gångerna jag la henne vaken fick jag sitta vid hennes sida i 50 minuter innan hon sov. Hon grät, vände och vred sig, lekte, skrattade, gjorde allt utom att sova men till slut så... jag visste ju att hon var trött. Hon hade varit vaken i över 3 timmar och då brukar hon alltid somna om hon får mat, men den här gången försökte jag lägga henne ändå. Efter en vecka gick det på 10 minuter, så det går sakta framåt. Nu somnar hon själv om kvällarna, men dagarna är fortfarande svårare. Där får jag vagga henne till sömns. Jag vaggar, läser saga, lägger handen på hennes mage, håller hennes hand och låter henne fara runt bäst hon vill. Till slut somnar hon. Ibland går det snabbt, ibland tar det längre tid.
    Hoppas Clara snart sover bättre så du får sova också!
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Mikalea: Tack snälla för råd! Det tas oerhört tacksamt emot. Det är lite olika om hon somnar i min famn eller inte. Tror jag... Om jag tänker efter kanske det är i min famn hon somnar oftast trots allt. Ska prova din metod istället.
    På dagarna har vi det mycket bättre för då somnar hon relativt lätt.
    Om vi skulle mixa våra bebisar har vi ju den ultimata - ur sömnsynpunkt;)
    Kram!

    SvaraRadera