En lättnadens suck

Igår kväll kände jag mig så oerhört trött. Det är ju nuförtiden inte något konstigt så jag reflekterade inte mer över det förrän jag började må lite illa. Och fick frossa. Då fick jag panik! Sen började den där tunna saliven samlas i munnen. Den saliven som är till för att skydda tänderna från den frätande uppkastningen. Inte bra. Jag somnade småhuttrandes med varm morgonrock under tjockt duntäcke verkligen störd över att behöva bli magsjuk. Vem skulle trösta knyttet? Clara alltså.
En lättnadens suck kunde jag dra när jag vaknade 3 timmar senare vid midnatt utan några som helst tecken på sjukdom. Faran över? Om jag känner efter riktigt, riktigt noga så kanske den inte är det. Det innebär helt enkelt att jag inte ska känna efter då. Det är fredag och det är underbart!