Det är tidig morgon. Vi äter frukost. Jag sitter med ryggen åt fönstret.
- Det var länge sedan vi hade det såhär kallt, så länge, säger Anders medan han tittar ut i vintermorgonen.
Jag vänder mig om för att se vad han ser. Luften är krispigt kall, frosten biter sig fast i grenarna som vackra smycken, den rodnade himlen sprider ett varmt stämningsfullt ljus. Tappra vinterfåglar flyger i den kalla luften. Det är tyst. Det är vackert.
- Det blir en rejäl gasräkning, fortsätter Anders då och med ens var den magiska känslan borta...
torsdag 4 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja de där karlarna vet verkligen hur man trollar bort den magiska känslan...
SvaraRaderaAh! Det är vardagsromantik! Eller nåt... ;-)
SvaraRaderaHahahaha! Jätteroligt ju! Förstår Anders till fullo. Jag ser också bara det negativa med vinter och kyla. Ge mig vår NU!
SvaraRadera